Hejdå!
Jag lämnar mitt förflutna bakom mig ..
Vill ni fortsätta hos mig, så varsegod på;
easplund.blogspot.com
CIAO!!!!!
- Always on my mind.
If I made you feel second best, I'm sorry I was blind.
Ibland inser man sina misstag senare. Ibland kanske man ska låta vissa saker vara osagt.
Samtidigt som jag önskar att du aldrig hört av dig, fylls jag ändå av en viss glädje.
Jag vill någonstans innerst inne ha dig i mitt liv, för vi Var bra.
Men å andra sidan, så är jag enormt osäker.
Och nu när du börjat falla i min tankebana kan jag inte släppa det.
För självklart har jag miljontals frågor som jag vill ha besvarade.
Men också så vill jag ha dig delaktig i mitt liv. För du har ändå gett mig en hel del.
Men ibland visar vägen två håll. Och man kan inte alltid gå hand i hand.
Våran tid kanske är över, vem vet.
Just nu är jag alldeles konstig innuti.
Jag vet inte om jag vill gråta eller skratta.
Jag lånar orden från tanten imorse;
Ord räcker inte till när man har ont i hjärtat,
Det enda de handlar om, är hur du tar dig ur allting.
Ifall du är redo att ge dig in helhjärtat i ditt mörker.
- Let's talk this over.
Jag hittar inte ord.
Så jag ger fan i't.
Jag tänker på dig och jag hoppas att du är ok.
Godnatt allesammans!
I can't take back what was mine.
Jag tror inte människor är medvetna om vad andra är berädda att göra för dem.
Vad dem är kapabla till att uträtta för någon i sin närhet.
Och vi är nog alldeles för rädda för att faktiskt bara be om hjälp.
Men ingen människa, såvidare den inte är sinnesrubbad skulle neka en nära i behov.
Men jag vet med mig själv, att jag gärna löser mina problem helt själv. Utan någon inblandad. Vill inte vara till besvär hos någon och känner mig så påträngande ifall jag frågar eller ber om hjälp. Alla har vi våra egna mysterium att gå igenom, och sen lägga sin last på någon annan för mig, är otäckt. Kanske har det att göra me hur man är uppfostrad, eller kanske någonting man utvecklats till? Kanske beror det på en viss instängdhet, för jag klurar nämligen fortfarande på, Varför .. ?
Jag är iofs sån som människa, jag vill helst sköta allting själv.
För då vet jag nämligen att det blir gjort.
Jag vill inte be någon annan och sedan bli nekad eller förträngd.
I've been there and I've done that.
Inte särskillt kul.
Jag minns det så väl också.
För jag mådde så dåligt då.
Och du sa, klart jag hjälper dig.
Men det gav du fan i.
Förmodligen kommer det prägla mig riktigt länge.
Kan inte annat än hoppas att mitt möte imorgon
kanske kommer att resultera positivt.
Må då erkänna att jag är måttligt nervös,
för jag vet inte vad det är tänkt att vi ska disskutera.
Hoppas jag trivs med dig, då kanske jag stannar!
Wish me good luck.
- You know I like my boys a little bit older.
Lyssna och njut. Hon gör den grymt bra! ; )
Try to keep my head from spinning,
too much to drink - not making sense.
Been a while since I've been with someone new
But I can't stop the way I'm feeling
As you leave, please would you just close the door!?Jaja, ting kommer att förändras! - För såhär orkar jag inte ha det.
Now that our love affair is over,
You're exactly what I was looking for,
Well go find a shoulder to cry upon.
I just wanna use your love, tonight!
. . .
Duktiga Emma har faktiskt varit ute på promenad två gånger idag. Såhär stolt! :)
Känner mig dock inte lika duktig nu när jag sitter och äter 2, 3, 4 godisar.
Åh, att man bara inte kan låta bli så man slipper få ångest..
jarå.
Ååh, jag fick nyss ett sms ifrån fotbollen.
Det känns så enormt bra. Jag vill börja nu, nu, nu!
Blev så lycklig när tiderna skickade ut, fyfan va gött.
Ska börja redan imorgon, ge allt. Shit jag blir så glaaaad :D
Tack Sarah, för allt, alltid. Du är underbar och allting kommer bli så kalas.
Nu ska jag ut och ta mig en promenad!
Puss :*
Det känns så enormt bra. Jag vill börja nu, nu, nu!
Blev så lycklig när tiderna skickade ut, fyfan va gött.
Ska börja redan imorgon, ge allt. Shit jag blir så glaaaad :D
Tack Sarah, för allt, alltid. Du är underbar och allting kommer bli så kalas.
Nu ska jag ut och ta mig en promenad!
Puss :*
Nothing els.
Maybe I didn't hold you ?
Jag har inte riktigt kommit i fas ännu med hur man ska vara eller bete sig för att det ska bli lämpligt hos er. Jag ställer mig hundra frågor varje dag, på vad som är rätt och vad som är fel i era ögon. Men jag tappar bort mig själv och inser att det kanske inte ens är någon idé att ge sig in i den tankebanan.. Det tycks vara så att hur man än gör eller hur man än är så passar det inte tillräckligt mycket? Har kraven höjts så till skyarna att man är utesluten för alltid? Jag blir förvirrad och till viss del uppriven, för de här är inte min grej. Aldrig varit och kommer förmodligen aldrig bli heller. Jag har en allaldeles för fylld hjärna för att finna saker avkopplande och kunna njuta av lugnet. Det tar en evighet för mig att låta bara jag vara jag, och ni har oftast mer bråttom än jag klarar av. Så därför passar inte jag in hos er. Det finns två personer i den här världen som har lyckats få fram min styrka inom mig, och fått mig att tro, på mig. Och båda dem två människorna har jag förlorat, inte till Gud men till andra människor. Och det gör ont såhär i efterhand, för dem lämnar inte bara mig, dem tar även med hela mitt ego, min självkänsla, min trygghet. Och hur lätt är det att hitta dem grejerna när man helt tappat tron? Så jag lever på hoppet, om att en dag vakna upp och känna mig i harmoni. Känna att dem flesta bitarna har fallit på rätt plats och det faktiskt går att övervinna sina rädslor utan att bli ledsen utan det. Förmodligen tar en sådan resa tid, och då får det väl även göra det då isof.
Jag har iaf lyckats bygga upp min mur igen, hittat tillbaka till en viss kallhet. Och jag får nöja mig med att veta att jag iaf har mitt hjärta på en trygg plats just nu.
Jag vet inte vad jag ska säga dig, eller hur jag ska formulera mina ord åt dig. För jag vet inte vad jag känner när du tas upp, jag vet heller inte vad jag vill när det gäller dig. Självklart saknar delar inom mig dig, absolut. Det går inte att sticka under stolen. Det går inte heller att säga att vi inte hade kul, för det är en ren lögn. Vi hade förbannat jävla kul och jag var enormt lycklig den stunden. Men jag vet också hur ledsen och sårad du gjorde mig. Hur besviken och uppriven du fick mig att känna mig. Ingen människa är felfri, jag om nån vet det. Och jag anser även att människor är värda en andra chans. Men jag är rädd, utan tvekan. Du skrämmer skiten ur mig för du har gjort mig brutalt glad, samtidigt som du har gjort mig otäckt sårad. Så, jag vet inte vad det finns att säga? - Jag vet inte ens om jag vill ha någon förklaring på varför du har gjort som du gjort, jag vet inte ens om det är ett förlåt jag vill höra. Jag vill bara att du ska sluta lägga skulden på mig, för jag har inte gjort någonting emot dig mer än söttat dig. Och ifall jag varit kort och sur mellan varven är väl inte särskillt konstigt? Samtidigt som du kom in i mitt liv, förändrades allt till ett enda stort kaos. Då är det väl inte särskillt underligt att mina svängning blir rätt visande? Jag ber om ursäkt att jag inte var superglad jämnt, men jag tror inte du heller skulle vara särksillt glad jämnt om du fick ditt hjärta utslitet ur kroppen, om du blivit så nedvärderad. Jag har svårt att tänka mig dig lycklig i den stunden, för du var mer arg och mer besviken än vad jag var när allting hände. Du sa även till mig - Hur kan du ta det såhär "bra" .. Så jag förstår inte hur du kan säga det du sa. Att jag var jobbig att ha att göra med för att jag då och då var ledsen. Förlåt, att jag inte jämnt är en prinsessa som hela tiden ler och finner livet underbart. Men om jag inte minns helt fel, så hade du inte heller jämnt ett leende på läpparna?! Du hade dina stunder också och de fick inte mig att backa undan, jag ställde upp för dig istället. Jag stog upp för dig. Men sånt kanske inte du minns längre? Jag ska inte säga att du faller på mina tankar varje dag, för det gör du inte. Jag har lärt mig att du är borta ur mitt liv. Men vissa stunder självklart trillar du dit. Men jag minns ändå tiden med dig som någonting bra. För du var min räddning just då, det jag behövde för stunden och det är jag enormt tacksam för.. Jag önskar bara, att allting vore annorlunda nu. Men som jag sa "ibland blir det inte alltid som man tänkt sig" .. Vi hade iaf våran tid och för mig är den ovärderlig. Jag kan inte annat än önska dig all lycka. Så jag hoppas livet behandlar dig rättvist och korrekt.
Och jag kommer alltid, Se någonting grönt!
äkta kärlek rostar aldrig?
Baby I have been here before
I know this room, I've walked this floor
I used to live alone before I knew you.
Åter igen ska allting ta en ny riktning.
Det kommer ta tid, men jag är berädd.
Jag är redo, mer än någonsin.
Hejdå, old shit.
17/1 -09
Ingenting är sig likt utan dig och varje del inom mig saknar dig enormt.
Och jag längtar efter dig hela tiden, jag tittar på kort, från både då och nu.
Tacksamheten inom mig översvärmar allt jag bär på.
Lyckan att jag hittat dig, får mig att vilja frysa tiden och bara njuta.
Du är en underbar människa med en extremt fin karraktär.
Jag kommer hålla dig varmt om hjärtat för evigt.
Tack för att du finns min käraste vän, Sarah!
Vi hanterar morgondagen imorgon, vi lever i nuet och allting som någonsin kommer möta oss, löser vi. Det kommer stötas på hinder på vägen, säkert 100 tals, men det kommer gå att ordna.
<3
<3 love.
Tack Sarah mitt hjärta för att du gör mig så klok. Tack för att du finns och tack för att du är så underbar jämnt.
Åh, snart kommer du hem och jag längtar otåligt. Fyfan va vi ska äga.
We will rock this night ; )
all in var det va? - om jag minns rätt ... Hahahahahaha..
16/1 -09
Det har precis grytt en ny dag och allting känns värdelöst. Mest för att jag känner mig så hjälplös. Det är madness, helt absurt. Jag kan inte sluta få alla rysningar i kroppen, varje ynka hårstrå reser sig rätt upp emot skyn. Kårar går genom varje liten vrå inom mig och möjligheten att kunna fokusera eller sitta still är så långt borta.
I hate this part. - alltid, oavsett vad.
Äppelskrutt, vi har jobbat så länge på dehär, vi har ju kommit så långt. Du kan inte ge upp nu, du kan inte återgå till de förflutna, jag orkar inte med det. Förlåt, men jag klarar inte av det. Jag kommer gå sönder, jag kommer gå av. Jag har inte styrka nog att gå igenom dehär igen. Jag är alldeles för slut som människa redan, de kommer ta musten ur mig. Jag letar energi för att bygga upp mig själv, för de skådar en framtid i helvetet. Jag vet, jag kommer må lika dåligt och jag ställer dig de ultimatumet. "ger du upp, gör jag desamma" Det är hemskt, men jag vet inte annars hur jag ska få dig att inse, få dig att förstå. Du får inte göra såhär emot mig. Det går inte. Fan, jag skulle bara vilja banka in 10 ton vett i huvudet på dig, varför kan du inte förstå? Varför öppnar du inte dina ögon? - Varför försöker du inte ens inse? Du är så bångstyrig och envis. Helvete ... Jag har sagt aldrig mer, men börjar du kan jag inte göra annat än följa dina steg. Du gör det inte ensam, aldrig. Du ska få skåda helvete medans du utsätter andra för det. Du ska få så in i norden. Jag accepterar de inte. Jag har redan ringt, redan bokat. Det är bara sätta igång. KÖR! - Förstör allt, gör det.. Lämna precis allt vi gått igenom, säg upp varje del du lärt dig. Trampa ner dig så hårt att du inte orkar stå. Varsegod! - Jag står där brevid. Och följer varje steg du tar.
Tack för jag fick nått år i stillhet.
" tempora mutantur et nos in illis " ..
15/1 - 09
Tillbaka på jobbet igen, första dagen är avklarad och det gick bra. Må ju säga att jag är sjukt jävla trött, iofs inte så konstigt. Trodde dock att jag skulle stupa, men de hände inte. Tackar vi för. Vill ni veta nå sjukt? - När jag kom till jobbet imorse så var det första jag gjorde var att lägga matlådan i kylen så den skulle hinna tina till lunch. Och tre timmar efter, när det är dags för lunch, går jag in i lunchrummet, öppnar kylen jag la lådan i .. Till min förvåning ligger den inte där, börjar klia mig i skallen och öppnar andra kylen, näe inte där heller. Börjar fundera, hur jävla snurrig var ja i morse? - Kikar i frysen också. Näedå inte fan låg den där heller. Då slog det mig, vafan har jag lagt den i micron? Har ju hänt på fyllan att man ställt in någonting som egentligen ska ligga i kylen i micron - sorry mamma. Aa kikar första micron, näe. Kikar andra, näe. Kollar i ugnen, näe inte där heller. Då säger damerna som jobbar på ekonomi - Städtanten rensade kylen imorse. OKEJ TACK FÖR DET. Då har hon alltså slängt min matlåda. Allt innehåll samt matlådan. Vafan är det för jävla stil.. Blev så förbannad så jag kokade. Helvete, hon ska vara glad att jag inte stötte på henne under dagens gång, hade nog skallat henne isof.. Så fruktansvärt arg. Så min lunch bestod utav, mandariner och en banan. Inte så jävla bra kanske när fortfarande är sjuk. Känns åt helvete. Hon ska ju få veta att hon lever imorgon iaf. Jaja, sån skit händer mig första dagen på jobbet. Inte så kul..
Jag har iaf fått tid till min kurator/psykolog nu. Ska vara där 10,00 på måndag. Känns sjukt bra! :)
Bästa är att jag får betalt för att vara där, haha. Sinnes! Lite bupp, näe vaddå. - Tack jobbet.
Nu måste jag försöka äta någonting.
Jag återkommer senare!
fyfan.
Idag är det dags, tänkt och sagt att jag ska prova mina ben. Ifall dem orkar bära en längre stund. Och ifall kraften räcker längre än, från soffan till toaletten och tillbaka. Just nu känns det faktiskt sjukt bra. Jag har gått runt lite här hemma och provat och de känns helt ok .. Lite trött och svettig blir man allt. Men va tusan, någon gång måste jag ju sätta igång.
Jag har faktiskt plattat håret och sminkat mig idag, känns som att det var en evighet sen sist. Och det var de ju, 10 dagar. Det är rätt lång tid. Och jag har jeans, de känns helt otroligt. Jag som bott i mjukiskläder. Åh, I just love jeans. :D
Jäjä, nog om det. Känns ju sådär lagom intressant att veta.
jag återkommer senare när mina projekt är utförda.
åh.
Läste just min älsklings Sarah's blogg. Åååh gumman, jag blir helt varm i hjärtat.
Du är så underbar och du gör mig så lycklig.
Jag saknar dig jätte mycket och längtar så efter att du ska komma hem!
- Du är världsbäst, du vet det va?! <3
Vi har enormt mycket framför oss och allting kan bara bli bättre!
Om jag ändå hade smaklökar som fungerade. =/
ord ?
Jag kan inte sluta tänka. Och jag plockar fram mina minnen som ligger sparade i små mappar innuti mitt huvud. Det känns nästan som att jag kan uppleva dem starkare nu än vad jag någonsin tidigare kunnat göra. Som att allting växer och blir starkare ju längre tid det lagras. Även minnen kanske är som fina viner, bättre med åren? Har det att göra med att man undermedvetet stöter bort alla tragiska och smärtsamma minnen som allting verkar så pass mycket bättre eller lär man sig hantera situationer bättre nu än då? Är det så att man har en klarare och bredare syn, ett bättre förstånd och mer empati?
Jag tror ju dock att vi alltid bär med oss dåliga samt positiva känslor lika starkt, men vetenskapligt säger dem ju att hjärnan förtränger vissa känslor. Traumatiska delar samt väldigt psykist påfrestande bitar.
Jag brände min hand/arm sommaren 2005 i en fritös. Och sedan den dagen, kan inte min kropp längre uppfatta smärta på samma sätt som tidigare, alltså har min smärttröskel höjts. Så på nå viss måste alltså hjärnan lagrat dåliga minnen också. Eftersom jag i dagens läge inte finner särskillt mycket plågsamt. Och jag kan verkligen minnas hur det kändes, hur oljan fräte ner i huden och la sig som en skal omkring allt. Hur de kändes som att det konstant stod i lågor och den svidande/irriterande/plågsamma känslan gjorde mig helt hysterisk. Det gjorde så ont, att jag knappt kunde andas, paniken i kroppen fick en att vilja slita bort armen ifrån kroppen i hopp om att den smärtan inte ens skulle kunna gå att jämnföra med bränskadan. Må säga att jag är enormt tacksam till den människan som skapade morfin. Jag vet inte hur jag hade klarat dem första timmarna annars.
Eller när min käraste Marcus gick bort vintern 2003. Jag minns så starkt hur jag tar emot ett telefon samtal ifrån hans mamma, jag sitter utanför Irsta skolan tillsammans med Mathilda, hon ser på mig, tar min hand och släpper den inte. Hela min kroppen tömdes på all kraft, tomheten kröp fram och panikångesten stoppade mitt hjärta från att slå. Varje del inom mig krympte och förstelnade, jag kände mig som en isglass. Men som jag är, började jag asgarva och Mathilda kunde inte förstå vad som hände. Först stelnar hela min blick och hela världen stannar upp och i andra sekunden börjar jag as garva, fladdra med blicken och ser ut som ett levande frågetecken.. Brister ut "Det är ett kasst skämt" och som alltid när jag blir ledsen, biter jag mig själv på sidan tummen. Den stunden, det ögonblicket, jag kommer aldrig glömma det, jag minns till och med hur det luktade, hur snön låg på marken och hur kallt jag tyckte det var ute. Hur jag hade dragit ner jackan för att inte frysa om rumpan och för att som Mathilda sa "undvika urinvägsinfektion" ..
Det finns massor av minnen, men jag ska inte väcka alldeles för många till liv. Upptäcker mig själv bita på tummen, och tro mig. Den behöver lite lugn och ro. Den är helt pajj!
Godnatt folket!
my soul is dead.
In The Name of The King
Notting Hill
Made of Honor
Prins Caspian
Smart People
Ghost
rätt salig blandning på film, Yes I know.
You know sometime when you see yourself
Just see your self
Someone not good enough
And though there's times when you feel like
You can't do nothing right
And then security takes a hold
Obscures your vision of your soul
You can't see what's inside
I know sometime its so hard to keep
Up your self esteem
Sometime you can feel so small
And it's so easy to tell yourself
You're not worth much at all
When you aren't sure of who you are
Now it's tearing you apart
You can't see what is true
´ Change.
sömnlöshet.
Sömnlös, tänkade, undrande, förvirrad. Jag har spenderat dem senaste snart 6 timmarna i sängen i hopp om att kunna sluta ögonen och finna sömn. Kraften till att slappna av och falla i en djup dvala, gå i ide och tills imorgon någonstans vid lunch vakna till liv. Detta tycks dock vara ett stort problem då mina ögon knappt ens vill blinka. Jag kan inte direkt påstå att jag är särskillt pigg eller allert utan snarare fylld av oro. Jag finner ingen stillhet utan de kryper i koppen och miljontals tankar börjar sväva omkring som i sig gör allting en liten bit svårare. Kroppen är självfallet helt utmattad och gapar efter att få stängas av för ett par timmar men hjärnan vill tyvärr inte sammarbeta.
Det känns i kroppen som att jag har glömt någonting, någonting är på väg att ske eller har skett. Jag kan inte sätta fingret på vad. men jag vet genom min magkänsla att det inte har någonting bra med sig, de har det väldigt sällan. Jag kan bara göra ett ytterligare försök till att falla tills sömns och vänta tills morgondagen, (som redan är här) visar och berättar vad som skett. Förhoppningsvis är det absolut ingenting, utan att det snarare kanske har att göra med att jag fortfarande är sjuk och att allting inom mig för tillfället inte verkar vilja fungera i korrekt balans..
Och jag undrar om man är kapabel till att någonsin känna känslan igen,
att få hela kroppen fylld av lycka och glädje, så mycket som det bara går att fylla.
I vissa stunder finner jag detta som ett enormt hinder, en omöjlighet.
Men man får väl inte ha så bråttom? Jag får helt enkelt, Skynda långsamt.
Jag ska återigen göra ett tappert försök, mina kuddar och mitt täcka är trotts allt, helt underbart.
Nej, nu ska jag och min älskling bannemig få sova.
Tja.
tankeställare.
The Butterfly Effect. - Hur har jag kunnat missa någonting så insane, helt absolurt.
- I LOVE IT!
awesome.
Det handlar om att förändra livet, så som vi känner till det.
Istället för att slänga ut onödig energi på ting som tar allt i samma riktning.
Borde vi göra endast det vi vet, innerligt kommer förändra allting.
Till någonting så mycket större, någonting meningsfullt och helhjärtat.
You want me to fall in love again, maybe someday I will.
But there are all kindes of love out there.
This is my one and only life.
And its a great and terrible and short and endless thing,
and none of us comes out of it alive.
Bara för att man inte visar insidan för omvärlden betyder inte det att allting är frid och fröjd.
Det betyder inte heller att man alltid vill ha någon som ständigt frågar hur det är.
Om du visste mer och allting därtill borde du ha insett för länge sen hur du skulle gå till väga.
Släng inte bort dina år av erfarenhet på någon du tror dig veta så mycket om.
Ge dig in med hela du, satsa allting och be att det kommer bli oändligt.
Ha mer tro..
anything for some kisses.
tell everyone it's broken.
sömn.
" We will have it all "
åh.
Sarah befinner sig i sälen, underbara sälen.
Själv sitter jag hemma, sjuk som få.
Kikar på stugor att hyra veckovis i lindvallen/gubbmyren.
Sjukt sugen på att dra dit vecka 5, kanske inte hela veckan
men över helgen. De skulle vara så fett.
Få komma och avnjuta hjärtat's sista tid i sälen.
Stämmningen där är ju betydligt bättre än här hemma.
Åååh, I miss it.
myyys.
ska fundera riktigt ordentligt.
borde kanske spara pengar
om vi ska ut och göra våra
äventyr som vi sagt
kommer behövas pengar.
tja
Yamila.
aa, nu är hon faktiskt hemma. Efter en evighet i Argentina.
Soom jag har saknat henne.
Nu är det bara hjärtat kvar, sen är vi tillsammans alla tre igen :)
Vi måste börja förbereda och göra massor med planer.
Ett helt liv att fixa ihop :)
film, film, film, åter film. Bara massa film för min del då jag endast spenderar tid i sängen
eftersom att jag är sjuk .. Fyfan, man är ju mer död än levande!
Tja
- Daniel.
Ursäkta mig storebror, att Sarah's namn inte stod därefter tackandet.
Jag uppskattar enormt att du är rädd om mig och att du vill "skydda" mig.
Men snälla, ha lite tillit till mig. Jag är gammal nog att ta hand om mig själv och jag behöver inte ha dig vaka över mig som an gam på axeln. Jag har tagit hand om mig själv tillräckligt länge och har inte ens behövt be dig om hjälp en endaste gång när det gäller killar. Du kunde kanske ha brytt dig mer när Fredrik hade sönder hela mig och mitt inre, eller när Danielsen va otrogen, eller när allt annat hände. Då, istället sket du i det. Men nu, så fort en kille tittar på mig eller råkar vara i min närhet eller kanske visar att han är intresserad brakar det hus i helvete hos dig. Fan snälla Daniel, jag uppskattar dig enormt, men bry dig om Sandra och vad som händer med henne. Istället för att bry dig om mig, jag är kapabel till att lösa mitt eget. Jag är inte som alla andra tjejer, jag ligger inte med killar hit och dit och jag har självrespekt. Jag kan säga nej och säga ifrån. Jag är inte nån dum liten korkade tjej som tror att det är häftigt så fort en kille tittar på mig.. DU BEHÖVER INTE OROA DIG FÖR MIG!!! Jag blir så förbannat ledsen när du är såhär, för de visar ju bara hur lite du litar på mig, hur liten respekt du tror jag har för mig själv.. Okej, jag har låtit mig skadas av Fredrik, nå innerligt och tro mig jag får sota för det varje dag, jag är ledsen JÄMNT över det. OKEJ! - Jag har lärt mig min läxa, det kommer aldrig hända igen, kan du förstå det? Jag mår dåligt varje dag över de som hänt med Fredrik, jag är alltid rädd och fan jag kommer aldrig lita på någon människa igen och det skadar mig ännu mer. Så vad får dig att tro att jag ens skulle bete mig som en slampa? Eller göra någonting olämpligt? Av oss tre, dig, mig och Jacob, är jag nog den enda som inte tänker med kuken först. Kanske beror det på att jag inte har någon, men inte fan tänker jag med min ponani jämnt. Jag har lite mer värderingar än så och skulle inte förnedra mig på det viset...
Låt mig bara leva mitt liv, låt mig få umgås med vilka ja vill och tro lite mer på mig. Vatusan, jag är ditt eget kött och blod, trodde du hade lite högre tankar om mig än så..
Så Sandra, nu kan du läsa dehär och ringa till Daniel igen..
Och ingenting med att jag blev glad eller lycklig över Sälen har varken med Mälan, Micke Nilsson, Lelle, Chrille, Bussert, Axel eller Daniel att göra..
Allting handlade om mig och Sarah, och om du inte förstår det eller finner de jobbigt att jag uttrycker mig om det och inte förstår att de är henne jag pratar om. Då va tråkigt Daniel, då känner inte du mig..
Så andas en extra gång innan du skickar en sån kommentar eller ringer upp mig!!!!!!!!!!
Förstår du hur ledsen du gör mig?
Förstår du hur jävla mycket jag gråter över att du gör så?
Jag vet att du vill mitt bästa och är rädd om mig.
Men förstår du att du skadar mitt inre, genom att inte lita på mig...
so?
"Boys don't know anything about kissing, that's a man's business"
Nothing is in front of me
I feel I can't even breathe
Don't think that I can handle this
I'm so lost
I'm so in agony
Look at the state of me
Left here broken
You said you'd never leave
Look what you've done to me
Left here broken
Where do I go from here
I'm so lost
Do you know how hard it is fighting my way through this
It shouldn't even be like this
I shouldn't have to feel like this
Can't even have company
Nobody can talk to me
I'm messed up
All that I find myself doing
I hate you for doing this to me
I've never felt like this in my life
. . . . . . . .
I don't know how you did it, but you brought me back fram the dead.
Tack för sälen! <3
9/1-09
Idag är ingen vanlig dag för det är Sara's examens dag, hurra hurra hurra. - Grattis hjärtat!
Jag är så glad för din skull att du äntligen är klar och får din fina pinn. : ) Så stolt över dig!
återigen, GRATTIS!
..
Tjejer som killar, när förhållanden tar slut, leker dem runt med andra människor för att "komma över" människan dem precis brytit upp med. Samtidigt som dem fladdrar runt som pallevantar mellan olika nya sexkamrater stannar dem upp och beklagar sig till sina vänner om hur dåligt dem mår och hur mycket dem saknar sitt ex. Att dem aldrig tidigare haft en så underbar människa i sitt liv tidigare, att varje del i kroppen skriker efter han/hon och alla luster efter den människan ökas då dem nekar än till kärlek, då den avsäger sin bekantskap eller inte vill ligga helt enkelt. Och om dem väl får ligga med sitt kära ex, önskar då en utav dem att samlaget ska utföras med kondom. Då de krossar ett utav två hjärtan. För det i sig betyder att en av två har legat med någon annan. Ångest och tårar dryper fram och man tappar självkänsla, man känner sig äcklig och billig.
Varför ens ligga med någon annan om du har känslor för någon? Varför inte vänta tills du helt kommit över människan du sägs älska. Hur svårt kan det egentligen vara, att säga nej till någonting du innerst inne inte vill. Och om du vill, har du inte längre dem känslorna för ditt ex, då har du redan passerat allt.
Du saknar inte den människan, du saknar inte förhållandet i sig med den. Utan du saknar kärleken, ömheten, närheten, känslan av bekräftelse, att någon vill ha dig.
Lär dig leva med dig själv, istället för att leva med hjälp av andra!
Hörs, sängen skriker, så sömn behövs.
Tja!
just det.
En sak till.
Och sen kan ni ju gärna säga som det är också, istället för att ignorera totalt, eller skit i allt.
För det kan väl inte vara så svårt att ge en människa ett besked?
Eller ni kanske är så fega?
Vad vet jag, jag är inte som ni.
Lyssna gärna på John Legend - han är grym :)
Sarah, jag saknar dig! <3
uh?
Jag har tänkt lite, eller snarare rätt så mycket. Jag ligger ju bara hemma hela dagarna så jag har mer tid än vanligt att ransaka mitt älskade huvud och verkligen får tid till att tänka på MASSOR. Vilket inte alltid är så uppskattat, men nu har jag kommit underfund med nått som stör mig.
Jag förstår inte hur ni (herrar) tänker ibland alltså. Om ni träffar en tjej som är lättillgänglig och hoppar i säng bara man viftar med ett par kallsonger, blir ni "äcklade" och finner detta alldeles för tråkigt. ( För hon är likadan emot alla ) eller tröttnar och säger, hon är inte flickvänsmaterial. Okej, jag förstår verkligen att man inte vill ha nån som ligger runt med alla och skiter i allt. Därför är inte jag sån, inte bara utav den anledningen utan även av flera.
Jag vill inte vakna upp, undra om jag ska gå därifrån eller om jag ska stanna, om han ens vet vad jag heter eller skiter fullständigt i det. Jag vill heller inte att han ska snacka med sina polare och säga, "Fan jag satte på Emma ja" och ifall man skulle möta "honom" på stan när han var med sina polare skulle jag inte vilja att ha sa " AA, henne har jag satt " .. Jag vill betyda någonting och veta att han menar allvar, jag vill inte vara någon för stunden utan jag vill stanna kvar och finnas. Kalla mig gammalmodig eller vafan som helst, men jag vill känna personen och veta att det finns mer att hämta en bara sex. För mig kvittar det om det går veckor, månader kanske till och med år, de spelar inte mig någon som helst roll för jag vill veta att jag åtminstånde har någon inverkan på den människans liv. Vill inte vara ett meningslöst ligg som man hellre kunde ha varit utan. Jag vill inte vara någons ågren. Jag vill vakna brevid en människa, kunna se dem i ögonen och veta att fan, känslorna är ömsesidiga.
Så, när ni träffar en tjej som mig, som inte ligger med första bästa, eller säger att jag är sån men ändå ändrar på mig. Men när ni verkligen träffar någon som har dem principerna, säger ni att det är hur bra som helst och fan, du är flickvänsmaterial. Man fungerar ihop personlighetsmässigt och man passar bra ihop som karraktärer. Allting är frid och fröjd och man njuter av varandras sällskap. Man träffas några veckor och sover ihop, men som tidigare sagt så tänker jag inte ligga med honom förrens jag vet att han menar allvar. Och då... Efter att man har sovit ihop ett ex antal gånger .. TRÖTTNAR killen, för han inte får ligga. Har man inte växt ifrån det? Fan man är över 20 år gammal, sånt slutade man väl med när man var 14/15/16 ?
Så jag undrar, hur fan ska man vara för att det ska passa in hos er? Man ska inte vara slampig men man ska inte heller vara "oldfashion" .. Så jag är numera alldeles för förvirrad för att ens tänka på att träffa någon.
Jäjä, whatever. Nu måste jag återgå till sovandet. Börjar bli helt förstörd.
Det är inte lätt att vara sjuk. Och det är så trist att vara det ensam =/ blää..
Godnatt!
äh.
åt helvete att vara sjuk.
fyfan, vill inte mer nu alltså.
Kämpade mig till Ica Maxi, handlade diverse viktiga prylar.
Promenerade till Ica Ettan, köpte dricka.
Man är ju påväg att avlida. Bara kämpigt att ta sig ur soffan.
Har bott på min soffa sen jag kom hem känns de som.
Har väl kikat igenom närmre en sisådär 20 filmer kanske.
Nu ska jag försöka äta lite mat och sedan ta en titt på
The Curious Case of Benjamin Button!
faan.
The world slows down,
but my heart beats fast right now.
I know this is the part
Where the end starts
I know you'll ask me to hold on
And carry on like nothing's wrong
But there is no more time for lies
'Cause I see sunset in your eyes
I can't take it any longer
Thought that we were stronger
I don't wanna try now
All that's left's goodbye to
Find a way that I can tell you
I hate this part right here.
Vet inte hur många inlägg jag har raderat nu, det är väl iaf en sisådär, 10-15 st. Det finns så mycket som pågår i mitt huvud, men inte lika mycket som vill formulleras i ord. Det är oroväckande för ord och jag går oftast alltid hand i hand. Men nu, äre som att allting är taget ifrån mig. En stor tyngd fyller mitt trasiga bröst och andningen börjar återigen göra lite ont. Man söker konstant efter utvägar, kryphål, trixs. Men just nu är jag fast inom mig själv. Även om jag känner efter och verkligen försöker får jag inte fram någonting, det står alldeles still. Som att det har förfrusit inuti mig. Det var ett tag sen nu jag kände denna besvikelse, samt tröttheten på allt som pågår runtomkring. Att man fortfarande står på samma ställe och någonstans djupt där inne verkligen hoppas. Hoppas på att han ska vakna och verkligen se mig, se allt han gjort emot mig, se hur trasig jag är, se och inse. Och att även han får känna på lite smärta, jag vill bara lassa över allting. Vill att han ska kunna se med mina ögon, känna det jag känner, leva med den ångesten jag gör varje dag. En ständig kamp att försöka komma tillbaka till en människa som han tog ifrån mig. Självfallet är vissa dagar betydligt bättre än andra, men de gör så ont fortfarande och varje gång jag ser honom, hör hans namn eller vistas i hans närhet, slår mitt hjärta 500 slag / sekund. Det bultar så hårt att jag får krampor, att jag börjar skaka i hela kroppen.
Jag vill slå honom, ha sönder han. Jag vill bryta ner och krossa honom. Jag vill gapa på honom, skrika tills jag inte har någon luft kvar i mina lungor. Jag vill få han att åtminstånde känna en liten hint, bara för en kort sekund, jag begär inte mer än så. Jag vill inte ens höra ett förlåt, jag vill bara att han ska förstå. Allting skulle kännas så betydligt mycket bättre om han bara visste och jag visste att han visste.
Jag vill gå vidare med mitt liv.
Och jag kämpar, tro mig. Varje dag gör jag allt. Jag tänker inte ens på honom. Men när jag ser han, förstörs allting jag har byggt upp. Han river mina murar bara genom att se på mig.
tja
fyh
åh, jag är pajj.
Visst är det vackert?åh, jag saknar dig.
You'll never know what you're worth..
sleep.
jag är trött och slut
sömn behövs.
räknade ut att jag sovit
8 timmar
från fredag till idag.
det doftar du om min kudde. =/
Back home.
tragiskt nog är jag faktiskt hemma,
efter tre helt fantastiska dagar tillsammans med mitt hjärta. <3
Ord kan inte beskriva hur glad jag är för tillfället.
Hur lycklig jag har varit dem här dagarna
Faktiskt, hur jääävla bra allting har känts.
Synd att ångesten kom direkt Västerås skyllten dök upp framför näsan på en.
Va inte riktigt berädd på att komma hem tror jag. Hem till verkligheten!
Men det måste väl göras de också?
Det finns ingen som du!
<3
- färvell.
Jora så att, over and out.
Jag pyser nu
och förhoppningsvis
är allting bättre
när jag återvänder
hoppas ni får det bra
jag ska leva
andas
må
jag återkommer
på måndag.
"
om du bara kunde låta bli
lämna allting bakom dig
kan du förstå
att du
inte har någonting kvar
hos mig.
jag började mitt liv utan dig
låt mig få fortsätta vara
ensam
på egen väg
vill jag inte
möta dig
du krossade mig
inse det.
your love has always been enough for me
Now that it's all said and done,
I can't believe you were the one
To build me up and tear me down,
Like an old abandoned house.
What you said when you left
Just left me cold and out of breath.
I fell too far, was in way too deep.
Guess I let you get the best of me.
Well, I never saw it coming.
I should've started running
A long, long time ago.
And I never thought I'd doubt you,
I'm better off without you
More than you, more than you know.
I'm slowly getting closure.
I guess it's really over.
I'm finally getting better.
And now I'm picking up the pieces.
I'm spending all of these years
Putting my heart back together.
'Cause the day I thought I'd never get through,
I got over you.
You took a hammer to these walls,
Dragged the memories down the hall,
Packed your bags and walked away.
There was nothing I could say.
And when you slammed the front door shut,
A lot of others opened up,
So did my eyes so I could see
That you never were the best for me.
I GOT OVER YOU !!
"
sounds good to me.
nu sitter jag och förbereder musiken inför bilresan.
hårdrock kommer dåna ut genom högtalarna.
kanske ett måste för att hålla sig vaken.
börjar känna mig som en människa igen iaf, febern har nästan helt lagt sig
och det gör heller inte lika ont att andas samt hosta.
foten värker dock på som vanligt, bara bita ihop.
jag har missbrukat ipren, hostmedicin (cocillana-etyfin) som by the way är riktigt good shit, nässpray, halstabletter osv.
känns som att jag sitter inne med ett mindre apotek här hemma!
du sårar mig, oavsett vad du gör eller säger.
det kommer alltid att göra mer eller mindre ont.
tyvärr tog du alldeles för mycket ifrån mig.
soon.
i guess it's time to make it easier on ourselves
is it time to let our feeling have their ways?
i know this time i won't do anything at all
this time i'll let the fire burn out of control
i get a feeling i can make it on my own
like it's meant to be my kingdom and my throne
but i can only make it last a little more
if i'd only let that fire burn out of control
so c'mon now
nomadic you, nomadic me. i'm walking on my knees
nomadic you, nomadic me. a lot of things to see
i got a ticket for a nowhere ride,
everyday i've been a bit outside
nomadic you
we're so not related i'm so scared of heights
thats why i never learned to walk into the lights
i know it's time to say again you'll never send me back
now it's history, but the fire burned out of control
like if i was just nobody
would i still be such a mess
if i would i'd never confess
and there's you with all your sorrowns
all those tears behind blackened eyes
you hide behind your fake disguise
whats wrong?
på något underligt sätt tror jag faktiskt att jag började öppna upp mitt trasiga hjärta. och nu såhär i efterhand, ångrar jag varje sekund att jag lät mig känna lite lycka. hellre ensam och glad, en tätt intill någon som ändå bara gör en besviken. känns som att vad man är gör, hur man än beter sig så blir det bara fel. och jag vill inte ge mer utav mig själv, jag vill inte chansa eller satsa för hoppets skull. jag är nog alldeles för rädd om mig själv just nu för att våga tro att de jag känner skulle betyda någonting. för jag anser mig själv vara alldeles för gammal för att spela nå spel, jag vill ha raka puckor och inge skit. skit har jag haft, alldeles för mycket och alldeles för länge.
jag ville ha lite stabilitet, någonting att tro på ..
en gnutta känsla och jag vänder mig ut och in.
jag har min fel, mina brister och alla är inte så vackra. men jag förbättras och jag tar lärdom.
aldrig att jag tänker begå samma misstag igen, no fucking way.
nu fåre vara slut på dehär.
f h.
Arå, det bästa någonsin kommer att ske denna helg ;) Fyfarao vilket drag de ska bli då! Jag är så otäckt laddad att jag nästan är påväg att spricka. Jag längtar nå enormt och är faktiskt osäker på ifall jag kommer kunna somna ens!
Jag längtar efter min älskling nå ruggigt och ska bli så gött att få träffas. Jag hann ju inte ens säga Hejdå! :( inte ordentligt iaf.
Bara en arbetsdag imorgon, 08-11 sen ledig fredag. Så får vi se ifall bilen rullar imorgon kväll eller lördag förmiddag. Självklart hoppas jag på imorgon, men det visar sig!
nu vet jag inte vad jag har mer att skriva om. hörs kanske lite senare!
pk.
- 1/1 2009
Middag, Massa Champange, raketer, musik, snack, trevligheter, fotografier, å2/å, tolv-slaget, pussar, dans, korvätning, efterfest, öl, flumm, skrattanfall, hemgång.
Sanna, Robin, Andreas, Sebbe, Johan, Philip, Sandra, Hanna, Karin, Isabel. Tack för en helt kalasbra kväll.
23e drar vi till Sälen - Sandra, Hanna, Isabel och Jag!
- HC here we come ;) FUCK YEAH!
nu ska jag återgå till tröttheten. hörs!
