2008.
Vad ska man säga, året har nu passerat och extremt mycket har hänt.
Det är sista dagen och det börjar lida mot sitt slut, vi sjunger på sista versen.
Jag kan inte vara gladare över att året äntligen är över, de tar nu slut..
Sista tiden, dem sista månaderna har ju absolut varit dem bästa.
Alla trevligheter man varit med om, människorna man träffat,
alla skrattanfall man haft, alla minnen, glädjen, sena nätter osv.
Jag kan inte annat än tacka er, ni som varit en del utav mitt liv.
Jag bugar och bockar, niger och tackar enormt.
- Jag hade aldrig klarat mig utan er!
You guys rock my world.
dagen innan..
dagen innan årets höjdpunkt. äntligen den dagen som avslutar detta år.
med glädje ska jag välkommna 2009 som förhoppningsvis blir helt underbart.
allt ska göras annorlunda och jag ska leva med lycka. - Eller jag ska åtminstånde försöka.
visserligen kommer de väl komma stunder som alltid kräver mer tålamod än vanligt.
jag hoppas bara jag har så pass mycket med mig i ryggsäcken att jag orkar.
jag ska inte vara så blåögd, jag ska inte vara så snäll, jag ska inte vara så godhjärtad.
jag ska inte vara elak, jag ska inte låtsas, jag ska inte kassta skit.
jag ska vara rak och ärlig, i alla situationer.
Ska ta lärdom utav de som skett, inse mer och ta åt mig av positiv samt negativ kritik.
träl.
är man för hetsig och stissig?
borde man slappna av och andas?
kanske inte tro alldels för mycket?
borde man lugna ner sig och inse att hela världen inte är likadan?
allting behöver inte vara svart eller vitt.
I'll miss you.
Ikväll, 21.00 lämnar min älskling mig. Jag kommer sakna dig till tusen, S. Vet inte hur jag ska klara av att vara utan dig i en hel månad. Kommer bli förbannat tomt och sängen kommer inte vara lika mysig att gå och lägga sig i. Ingen som trillar in mitt i natten, ingen att vakna upp brevid. Ingen att skratta så oändligt ihop med. Ingen att ha tätt intill. Mitt hjärta kommer värka och varje del inom mig kommer sakna dig. Jag älskar dig, med hela mitt hjärta. Mer än du någonsin anar.
<3 föralltid.
tack för att du finns i mitt liv.
äkta kärlek rostar aldrig.
save me.
Jag börjar lessna på läget, hur saker och ting formas. Hur jag alltid lyckas ställa till det, få allting att bli kaos. Jag är besviken på mig själv. Jag måste lära mig, var man ska dra linan, vart balansen är rätt. Hur man håller allting på en platonisk nivå. Och är jag ens rätt? - Känner jag ens rätt inombords eller är det bara för stunden jag betvivlar för att jag på något underligt sätt börjat vänja mig vid närheten?
Som mitt horoskop lyder idag;
Kärlek
Om du är singel ska du se upp så
att dagen inte slutar med ett krossat hjärta.
Det hela handlar om att undvika att vara blåögd.
Så jag kasstar in handduken. Det var ju kul så länge det varade!
takes it all.
I don't wanna talk
About things we've gone through
Though it's hurting me, now it's history
I've played all my cards
And that's what you've done too
Nothing more to say, no more ace to play
The winner takes it all
The loser's standing small
Beside the victory, that's her destiny
I was in your arms
Thinking I belonged there
I figured it made sense building me a fence
Building me a home
Thinking I'd be strong there
But I was a fool playing by the rules
The gods may throw a dice
Their minds as cold as ice
And someone way down here
Loses someone dear
The winner takes it all (takes it all)
The loser has to fall (has to fall)
It's simple and it's plain
Why should I complain
But tell me does she kiss
Like I used to kiss you
Does it feel the same
When she calls your name
Somewhere deep inside
You must know I miss you
But what can I say, rules must be obeyed
The judges will decide (will decide)
The likes of me abide (me abide)
Spectators of the show, always staying low
The game is on again (on again)
A lover or a friend (or a friend)
A big thing or a small (big or small)
The winner takes it all (takes it all)
I don't wanna talk if it makes you feel sad
And I understand
You've come to shake my hand
I apologize if it makes you feel bad
Seeing me so tense, no self-confidence
But you see
The winner takes it all
The winner takes it all
So the winner takes it all
And the the loser has to fall
Throw a dice, cold as ice
Way down here, someone dear
Takes it all, has to fall....
Jag är häpnad och tagen.
Where are those happy days? They seem so hard to find.
I try to reach for you but you have closed your mind.
Whatever happened to our love? I wish I understood.
It used to be so nice, it used to be so good.
So when you're near me, Darlin' can't you hear me?
The love you gave me, nothin' else can save me.
When you're gone, how can I even try to go on?
When you're gone, though I try how can I carry on?
You seem so far away, though you are standing near.
You made me feel alive but something died I fear.
I really tried to make it out, I wish I understood.
What happened to our love? It used to be so good.
allting har fått en ny innebörd.
fy i fan.
Fuck Yeah, tack för igår. Det var hur jäääävla kul som helst.
Att gå upp och jobba idag var ju dock åt helvete, kunde ha gjort vad som helst för att få slippa det faktiskt. Eller kanske inte bokstavligen vad som helst, men nära.. Trött som få har man varit, inte så jävla fint att stå med miljarders kunder och vara SUPER trevlig och rar. Ush, ville bara krypa ihop i fosterställning och tycka synd om mig själv. Och droppen på allt gick när jag skulle ut genom dörrarna, missar helt avståndsbedömmningen och slår i foten så inåt skogen i dörrkarmen. Skrek som en stucken gris, svor och stimma. Haltade runt på jobbet i 7 timmar, satans jävla ont har jag. Ser ut som att jag fick åka rättså rejält inatt i fel hål .. Men så var icke fallet. Man hade ju kunnat, men då så kommer S, ihop med chefen in.. "HEJ VI SKA VARA HÄR" .. Typ. Jäjä, man lever bara en gång så tuta och kör, ducka för hinder och ta vad som erbjuds. Ska man inte se de så?
Så är det någon som har ett käpp eller krycka att låna ut, är jag villig att hyra den/dom ett tag ..
Nu ska jag krypa in i filten, som för övrigt är världens bästa filt. Sätta på nån kass film och förhoppningsvis somna.
Ser att det fortfarande kommenteras ganska ordentligt angånde ett tidigare inlägg. Vore ju ännu roligare om man visste vilka ni var. Och det är tråkigt för mig att se att hon är så emot F. För ingen människa förtjänar det..
Sköt om er allihopa! KRAMKALAS!
Are you ready?
Oh, I said
Are you ready?
For what's to come.
You see, Your life has just begun.
Well I just heard the news today
It seems my life is gonna to change
I close my eyes, begin to pray
Then tears of joy stream down my face
If I had just one wish
Only one demand
I hope she's not like me
I hope she understands
That she can take this life
And hold it by the hand
And she can greet the world
With arms wide open
I'll show you love
I'll show you everything
förvirrad.
Jag vet inte vad jag vill, vad jag är ute efter. Hur jag än vrider mig, så blir det bara ännu oklarare. Man kanske får ta allting som de kommer? - Men jag tänker ju, jag har mina tankar någon annan stans, borde inte de betyda något? Jag blir snurrig för jag har inte varit såhär osäker förut, brukar känna mig ganska klar i just sånna här situationer. Mitt hjärta talar rätt öppet för mig om just den känslan, i vanliga fall. Är det för att jag är rädd? Är jag alldeles för skrajj för att höra? Är det så att jag kanske är så pass skygg när det handlar om just de som gör mest ont? Jag blir uppriven och ledsen, för jag vill inte tvivla. Jag vill tro att det alltid kommer finnas, utan problem. Men nu, är jag bara så lost.
When you try your best but you don't succeed
When you get what you want but not what you need
When you feel so tired but you can't sleep
Stuck in reverse
And the tears come streaming down your face
When you lose something you can't replace
When you love someone but it goes to waste
Could it be worse?
Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you
And high up above or down below
When you're too in love to let it go
But if you never try you'll never know
Just what you're worth
Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you
Tears stream down your face
When you lose something you cannot replace
Tears stream down your face
And I will try to fix you.
Jobb imorgon, 07,30-16,00 .. Några planer för morgondagen?
Give me a call, I'm doing nothing.
Onsdag.
Nu sitter jag här i min nya filt ihop krupen i soffan. Tänt massvis med ljus och pysslat till de riktigt ordentligt. Funderar på om man ska gå in och ta ett härligt bad och sedan återgå till soffan då Brun After Reading kanske kikas på :) Känns faktiskt inte särskillt ensamt. Trodde att idag skulle upplevas som tom, men jag misstog mig. Kan väl erkänna att det inte var särskillt spännande att jobba dock idag. Även fast jag inte firar Jul idag men de känns så fel. Borde inte folk vara hemma och börja stöka inför alla gäster? Eller fixa iordning sig inför bortbjudning? Näedå, utan vi går och kikar lite på Media Markt. Sen när har man gjort annat än varit med sin familj hela julaftonen?
Utvecklingen kanske har förändrat den traditionen också?
Tänkte på dehär med kärlek tidigare idag, tror ni att man är fullt kapabel till att bli kär efter att man fått sitt hjärta krossat? Jag är osäker på den fronten. Fast man kanske bara måste ge det lite tid? - För tiden läker väl alla sår? Brukar man inte säga så..... -B S. Jaja, iaf så funderade jag rätt djupgående på det inatt, ifall man ens vågar släppa in en människa. Och jag önskar man har den möjligheten. Min största skräck är bara hur jag kommer att bete mig, hur jag kommer ta allting. Förmodligen kommer man väl vara enormt jävla överkänslig, paraniod, hysterisk och orolig för minsta lilla eftersom man tidigare blivit helt jävla förd bakom ljuset.. =/ Jag vill nog inte gå in så mycket mer på hur jag kommer att hantera situationer och händelser. Förhoppningsvis behöver jag kanske inte ens oroa mig? - Vem vet, det kanske faktiskt finns någon VETTIG, SNÄLL och BRA kille där ute som inte behandlar en som luft.
" You shall be grateful if you been in love once, thankful if you been it twice "
What if I wanted to break
Laugh it all off in your face
What would you do?
What if I fell to the floor
Couldn't take all this anymore
What would you do, do, do?
Break me down
Bury me, bury me
I am finished with you
What if I wanted to fight
Beg for the rest of my life
What would you do?
You say you wanted more
What are you waiting for
I'm not running from you
Come
Break me down
Bury me, bury me
I am finished with you
Look in my eyes
You're killing me, killing me
All I wanted was you
I tried to be someone else
But nothing seemed to change
I know now, this is who I really am inside
Falling from myself
Falling for a chance
I know now, this is who I really am.
- Min jul.
Aaa, så sant. Idag, 23/12 firar jag jul. Fråga inte varför för det är för komplicerat att berätta.
Vaknade iaf upp imorse, helt ensam. Ingen som uppvaktar än på morgonen, inge julklappsletande, ingen julstrumpa, det var tomt som attans, det fanns nada julkänsla hos mig. Det närmsta jag kan komma i jul stämmning är min julstjärna i fönstret (som aldrig är tänd bytheway) och sen lite lussebullar. Thats it. Hade inte en enda julklapp hemma, inge julstök, inge julmusik, nothing. Knallade ner på stan i min ensamhet, solen sken och jag gick i skinnjacka (sen när kan man gå i skinnjacka i December?) .. Shoppade lite roliga saker, de sista. Traskar min lilla röv hem, fixar mig och blir sedan hämtad utav lillebror, kommer hem till moder, äter julmat as always, blev alldeles för mätt så jag gick och deckade på soffan, vaknar av att tomten kommer. Får mina klappar, river upp dem. Självklart fick jag bästa pressenterna i år igen, så jag är nöjd. :) Kusin och hans tjej kommer, hur sweet som helst. Kan ju säga att dehär är den nyktraste och lugnaste julafton jag haft sen jag vet inte när.
Känns så konstigt att inte ha någon speciell att fira dehär ihop med. Ingen att julstöka med, ingen att väcka på morgonen med julfrukost, allting känns så fucked up. Jag njuter inte ens. Faaaan :( ..
Jag hatar ensamhet. De värsta är att det bara blir värre.
Sarah åker snart till sälen och blir borta hela januari.
Iofs kommer Yamila hem 8e, sweet. Men hon åker ju snart igen :( - även Sarah.
Fyfan, jag vill inte mer.. =/
Nu ska jag sova, för JAG jobbar imorgon. Jävla skit.
=)
I juletider bjuder jag er på en fin balett posé som jag och hana övade in rätt friskt under kvällen.
Imorgon är det jul för min del, så jag får önska er alla ; EN RIKTIGT GOD JUL!
xoxo
besvikelse.
Jag har så mkt jag vill skriva, så mycket jag vill få ut. Men det går inte att dela. Jag kan inte sätta ord, det finns inga bra förklaringar som ens kan vara i närheten på att beskriva allt innuti.
Trycket på bröstet är nog det absolut värsta, att det känns som att allting är påväg att brista.
Får se hur länge jag orkar hålla allting uppe. Förhopningsvis dagen igenom..
För stunden ger jag mig här.
- ångest..
Som sagt, ingen taskig ångest man sitter med idag då!
aldrig igen, aldrig någonsin.
It's like.
I can be so mean when I wanna be
I am capable of really anything
I can cut you into pieces
When my heart is
Broken
besatt.
som sagt, helt besatt i Pink's nya allbum - Funhouse! Så vackert.
ensamheten inom mig som kommer att träda fram då mina älsklingar flyttar kommer bli enorm. Jag känner redan nu när Yamila är borta att det är tomt och ensamt utan henne. Vetandet att hon inte är några minuter ifrån, så man kan träffas när som helst. Eller bara kunna gå in eller förbi hennes jobb för att bara få se hennes söta ansikte. Och nu är hon i Argentina och njuter. Men tänk sen, när hon drar till Norge och ska BO där. =/ jag vet inte hur det ska gå till för mig, att klara det. För Sarah åker till Sälen och blir borta hela Januari månad. Och sen när hon kommer hem igen, ska hon åka till Norge hon också. Fyfarao va jag verkligen inte ser fram emot att dem åker. - Ego jag vet. Men va tusan. Självklart är jag glad för deras skull att dem valt att göra denhär grejen, men det kommer bli jätte tomt hemma. Ush, helt galet!
jag får väl packa ihop mitt liv och också dra...
downtown.
osv.
orkar inte lägga upp alla.
nu ska jag fortsätta må dåligt.
Tänk vad..
musik återspeglar gamla minnen. Att hur en enda låt ett enda textstycka återskapar så många tillbaka blickar. Sitter nämligen just nu och lyssnar på musik ifrån MTV. Då Flipside - Happy Birthday dyker upp. Skoja inte att det var hundra år sedan jag hörde den. Och då, på den tiden spenderade jag min dagar på McDonald's, 18 år, nyss singel, krogråtta. Vi var ett gäng som alltid förfestade ihop och sedan begav våra extremt alkohol påverkade kroppar till krogen.
Sandra Mille, Patrik Von Feilitzen, Calle Johansson, Niclas Tillman, Niklas Palmgren Latorre, Robin Palmgren, Helene Lindholm. Och så självklart EMMA ASPLUND! - Oftast befann vi oss nere i Robins källare där vi hävde vin, öl, cider, litervis med sprit, shot hit och shot dit. Sandra drack alltid husets vin och samlade sig själv med "andas och svälj" .. Vi skrålade ihop till gamla godingar som Carola - Fångad av en stormvind, Ewan McGregor - Your song, Bob Marley - No woman, no cry. Och multum med andra super hits. Fullast vinner sa vi alltid och satsade på våra karefyllor. I ett sökande efter musik finner faktiskt Mr. Tillman en låt som just heter Karatefylla och är gjord av Byz. Skräll var ju det och vi häpnades stort vill jag lova. Vi hade allsång på bussen ner till stan, trotsade busschafören med att dricka alkoholhaltiga drycker. Det var ju våran färd SKÅL. På bussen höjdes toner som kanske inte var dem vackraste. I stundens hetta var vi dock Idol material. Vårat körsångande hade slagit igenom stort och besegrat både Darin och Sibel. Väl nere på stan vart det alltid kiss paus på vägen och man skulle vara lycklig om man hade fått med sig allt från källaren ner till stan och sedan hade koll vart man faktiskt hade sina saker då det var dags att komma till kön på tro det eller ej, men SILK. Då vi hade vip kände vi oss enormt oövervinnerliga och det var vi väl då också. Vi drack mest, härjade mest, slösade mest pengar, skålade mest, dansade mest osv. Jag och Sandra var aldrig blyga på att visa våra extremt sexiga höftrörelser på upphöjnaden utav dansgolvet. R. Kelly feat Wysin & Yandell - Burn it up var väl "våran låt" så att säga på den tiden. För såfort vi intredde krogens dörrar och syntes till hos Dj'n så satt han på just den låten. Och där stod vi, både både sågs och hördes mest utav alla. När dj'n började spela någon annan låt därefter begav vi oss alltid till baren, aquatini, tequila, öl (heineken), drinkar, champange stod alltid på listan och så vitt jag kan minnas har väl jag aldrig spenderat så mycket pengar på alkohol någonsin i hela mitt liv. Men vi hade ju så förbannat kul. Och såhär i efterhand önskar man väl stundvis att man sparat en liten hacka. Men samtidigt, aldrig i livet, Det var värt varenda krona!
När jag tänker tillbaka på den tiden, önskar jag inget hellre än att få återförenas (till viss del) med den människa jag var då. Jag hade ingen ångest över hur jag bette mig eller vem jag sa vad till. Jag levde mitt liv och jag hade jätte kul. Jag behövde inte oroa mig för att prata med fel person eller att prata med någon överhuvudtaget. Jag dansade hela nätterna och vi hade kul, riktigt jäklarns skoj. Självklart vaknade man morgonen efter (Hur fan kom jag hem igår) en aningens ångest men mestadels skrattade man för minnesluckorna man hade, visade så mycket roliga bravader. Det finns massor med händelser som just nu flyter genom mitt huvud och jag kan inte annat än skratta. Självklart har man gjort en hel del kanske mindre bra saker i sitt liv då också. Absolut, inte att snacka om. Man hånglade med fel kille, somnade lite var som (plutos terass) spydde ner både sig själv och någon snäll stackare som försökt hjälpa en. Försökte få taxigubben att köra hem en för 100 spänn. Någon packad om man ens försker dra den lotten. Vanligtvis betalade vi väl 250-300? vi promenerade väl hem ett par gånger också, efterfestade långt in på morgonkvisten, upp och jobba 2 timmar senare. Men inte var man trött för det eller på dåligt humör. Jag får väl tacka mina gener att jag faktiskt har den turan ett absolut inte bli bakfull. Har hänt någon gång att jag mått illa eller haft lite huvudverk, men absolut ingenting långvarit. Man var på flaskan dagen efter som exakt samma sak hände. Man spårade ur, sjöng och skrålade.
Jag kommer aldrig glömma (det jag minns) utav den tiden. Dem extremt fina människorna jag faktiskt spenderade min tid med. Dem har varit helt underbar under den tiden. Självkart finner man det en aningens tråkigt att man inte har den kontakten idag. Men vad ska man göra när tiden flyger förbi och man kanske inte längre passar så bra ihop? Jag får skatta mig lycklig att Sandra Mille och Calle Johansson fortfarande är ett par, Patrik Von Feilitzen och Helene Lindholm desamma, Robin Palmgren bor i Lund? tillsammans med sin flickvän Pomeline, Niclas Tillman är tillsammans med Anna Sundström och Niklas Palmgren Latorre är tillsammans med Åsa. Det glädjer mig enormt att dem hittat sin partner och trivs bra ihop med dem. Jag kan bara önska mig en återförening en vacker dag. Vi kanske fortfarande har det i oss?
Nog om detta nu, jag måste städa. Kunde bara inte låta bli när låten dök upp och alla minnen började knacka på.
- Jag saknar er! Det vi hade, det vi gjorde och hur vi var.
Tack för den tiden!
You've changed my whole life.
as a matter of fact, it is true ..
Kärlek kännetecknas av en vilja att ge villkorslöst till någon eller något, det vill säga att bete sig altruistiskt. Ett exempel är föräldrars kärlek mot sina (små)barn. Ett annat är den känsla som två människor känner för varandra som innehåller en både fysisk och psykisk attraktion. Kärleken kan också bestå av en biologisk attraktionskraft av sensuell eller sexuell natur. I det senare fallet kan känslan vara mer allmän, så kallad romantisk kärlek, eller mer konkret åtrå, också benämnt libido. Kärlek till den egna personen - egoism - kan av omgivningen ses som något negativt, där egenkärleken kan ta sig uttryck i handlingar som ökar det egna välståndet eller välmåendet på andras bekostnad. Det finns även en mildare form av egenkärlek där personen unnar sig en del av det goda i livet, utan att brista i respekt eller empati inför medmänniskorna. Sådan egenkärlek är kopplad till en god självkänsla, vilket i sin tur är viktigt för att kunna visa kärlek - att ge ovillkorligt.
Förälskelse kallas den intensiva inledningsperioden av ett kärleksförhållande. Att bära kärlek eller förälskelse som inte är besvarad av motparten kallas olycklig kärlek.
Att visa kärlek mot något kallas att älska. Lössläppt applicering av ordet "älska" inkluderar också idiomatiska uttryck som inte alltid bär positiva förtecken, exempelvis ett sardoniskt uttryck av missnöje: "Jag älskar verkligen hur politiker alltid ger ut tomma löften". Denna breda mening av ordet älska står i strid med den egentliga betydelsen av begreppet kärlek. Denna tendens till begreppsförvirring förstärks av att det i engelskan bara finns ett och samma ord för både kärlek och älska - love - och att detta engelska ord, i likhet med det svenska ordet älska, också används i betydelsen av det svenska ordet åtrå.
trött.
Do you remember those walls I built?
You know you're my saving grace
You're everything I need and more
It's written all over your face
I ain't never gonna shut you out.
Satt i min ensamhet igår, helt utslagen på soffan i samma position i säkert närmre 8 timmar. Inga krafter, ingen ork till någonting. Fyfarao för julhandel blandat med utgång och dålig sömn. Har ju dock haft min alldeles egna favorit sovandes intill mig hela helgen, fybubblan. Det kunde inte bli bättre :* .. Så jag ska inte klaga. Nog om det, det jag ville komma fram till var att jag tappade min lycka någonstans på vägen. Den jag rätt nyss hittade i allt mörker, den som trädde fram. Och nu, har den kommit åter. Och det glädjer mig nå enormt, för i dessa kaos tider kan man verkligen behöva ett ljus i allt. Inte bara för upplyfthet men även för vägledning och positiva inställningar. Jag har så mycket gott framför mig, så jag längtar med förväntning..
I'll attack.
Jag har bestämt mig!
Välkommen åter!
I tried.
åter igen grips jag utav en panik.
önskan om förändring flyr aldrig.
jag söker, djupt och genomtänkt.
dock känns ingenting verkligt.
ibland finner man inte sanningen.
tron på någonting större kväver mig.
i hopp om klarhet tynar modet.
dagarna blir bara längre och längre.
samtidigt förlorar man tiden.
en längtan efter ett förflutet.
känslan är obesvarad.
äkta kärlek rostar aldrig
wireeed.
Har väl skrivit 8 olika inlägg nu som jag raderat. Jag vet inte hur jag ska formulera mig.
Det känns inte rätt, hur jag än placerar orden. I vilken ordning jag än tar allting.
Känner mig bara så tom.
Run away, go change yourself.
Your promises, they look like lies.
Your honesty, like a back that has a knife.
It's time to forget about the past!
What if I wanted to fight
Beg for the rest of my life
What would you do?
was it a dream?
Jag önskar man kunde ta bort de som känns dåligt, istället för att undra och tänka om.
Så gjorde man bara vad som kom och utgick därifrån. Slippa allt tänkande.
Inte behöva ställa sig själv alla frågor, som man inte kan få svar på..
Att man bara körde på i en och samma riktning och visste att "det får bli som det blir"..
Jag vill ha förmågan att slappna av, känna trygghet, hitta tillit..
Men för att ha minsta möjlighet, behöver jag komma i fas med mycket annat,
innan jag inleder någonting jag kanske inte har möjlighet att kontrollera.
Iofs så behöver man väl inte ha kontroll på allting som sker runt om kring,
kanske det är där mitt problem ligger, jag vill ha kontroll på mig och mitt liv.
Vem vet, jag behöver kanske bara släppa allt och "sluta bry mig" ..
Men på samma gång, är inte det att ge upp lite vem man är?
Och om det nu skulle vara fallet, är det ju ändå inte den personen man föll för..
Break me down, I am finished with you.
What if I wanted to fight? - What would you do?
I'm not running from you.
So go on, break me down, You're already killing me.
Deep inside, you broke my life.
until you loves you.
Dock inte klart ännu, men iaf en bit på vägen. Tack babe för hjälpen. Du är underbar!
Jag håller på att klura ut min tatuering, känner mig så kluven hur jag vill ha den.
Har världens bild innuti mitt huvud, synd bara att man inte föddes med förmågan att måla.
Skulle bli så vackert. Fan ta den som tog ritförmågan ifrån mig..
Kanske ska ta och fantamigsjälv istället som inte utvecklade den!
Just see your self
Someone not good enough
And though there's times when you feel like
You can't do nothing right
And then security takes a hold
Obscures your vision of your soul
You can't see what's inside
Open up your eyes
I know sometime its so hard to keep
Up your self esteem
Sometime you can feel so small
And it's so easy to tell yourself
You're not worth much at all
When you aren't sure of who you are
Now it's tearing you apart
You can't see what is true
Change your point of view
Find what is real is what's inside you
Know there's no one else in this world like you
Take maybe just a little time to start and see
Just who you really are
Take a look in the mirror
You're beautiful
Take a moment to love
The one you are
Learn to accept yourself
'Cause this the truth
Can't love nobody else
Until you love you
In finitum.
beautiful lie.
Visst är det väl helt underbart att träffa gamla bekanta som man passade bra ihop med förut,
som man inte träffat på länge. Och så nu när man träffas, funkar allt lika bra som då.
Jag älskar den känslan, som att man aldrig varit ifrån varandra..
Näe nu är jag trött. måste sova.. Vi får höras av mer imorgon!
Godnatt!
ensamhet.
Sitter verkligen och fiolosiferar om ensamhet, och jag har verkligen märkt att jag inte är den typen utav människa.
Självklart klarar jag någon timme sådär på morgonen, en sväng ensam på stan, i solariumet, när man tränar, innan man ska sova osv. Men i längre stunder, sträckor eller tid. Så får jag sådan ångest, jag har sån dålig självkänsla att jag börjar tracka ner på mig själv. Börjar bryta ner mitt inre och min personlighet, för nått fel måste det väl vara om man är ensam?
Så jag funderar starkt på att i sommar dra i väg utomlands helt själv. Med bara mig och ingen annan.
Åka någonstans där värmen finns, bara ligga och njuta på stranden till havets vågor.
Gå ut och äta underbar mat, sova mysigt på ett hotell, äta gudomlig hotellfrukost.
Bara njuta och vänja mig med ensamheten, tystnade och tankarna som medföljer..
Bra idé?
ibland.
follow it, change it, trust it
dont give it away to easy, but put it in to everything you do
get it pumping, keep your love ones close to it
whether it's cold, worm or made of stone
take good care of it
because it's the most important thing you'll ever own.
Det är otroligt, hur du på en handvändning bara slår om. Vänder kappan efter vinden.
Hur du ena stunden är så jävla snäll och trevlig emot mig, och sen riktigt jävla elak.
Vad har jag ens gjort dig?
tack...
Then you see.
I DON'T ..
.. wanna be the girl that has fill the silence!
.. wanna be that call at 4 o'clock in the morning
'Cause I'm the only one you know in the world that won't be home ..
When it's good, then it's good
It's so good 'till it goes bad
'Till you're trying to find the you that you once had
I have heard myself cry, never again!
Broken down in agony
And just trying to find a friend
And if I let myself go, I'm the only one to blame..
You broke my heart.
You changed my whole life.
Don't know what you're doing to me.
Anything.
Ojoj, börjar bli ett par inlägg nu. (Vad ska man göra)
Eftersom jag ligger efter rättså rejält gällande blogg och den ytterligare cyber världen så har jag ett och annat att ta igen.
Jag har setat nu ofantligt många kvällar och haft så sinnessjukt bra sakar att skriva just här, antecknade till visso en del och fasthöll styckvis i min så kallade "anteckningsbok" .. Men nu när jag sitter här, och har det jag skrivit framför mig, känner jag mig inte alls redo att dela det åt omvärlden. Vissa saker kanske ska hållas osagt? Borde inte läggas ut eller "publiceras" ..
Det enda jag vet, så här på rak arm rätt upp och ner, förvirrning. Jag hör inte längre min inre röst, den talar så otäckt tyst för tillfället och jag vet inte om jag ska lita på min magkänsla eller fortsätta "play it easy" .. Jag är ju så innerligt lycklig just nu och vet inte om jag klarar fortsätta framåt på samma spår. Jag känner mig alldeles för skakis och oklar för att köra vidare. Självklart är mitt forna kapitel redan avklarat och dem hårdaste bitarna är mig nu knappt ett minne blott. Jag känner inte kniven i hjärtat, inte heller samma panik så fort man ser synen utav dess ansikte. Jag börjar komma tillbaka stegvis i mig själv, hittar mig, mina pusselbitar, mitt ego, min väg. Självklart vill jag inte heller återgå till den människa jag var innan allt, för jag anser mig själv ha växt alldeles för mycket för att hoppa tillbaka till gamla mönster. Självklart har jag fortfarande delar utav mig själv från dåtiden. Vissa saker kommer man aldrig ifrån, kanske inte är meningen heller att man ska göra? - Jag tror bara, att om man själv ser sig växa, utvecklas och förvandlas till någonting så mycket bättre, kanske man ska vara rädd om det som sker just nu. Man borde nog inte försöka utveckla mer än vad som redan pågår. Kanske är det dags att verkligen ta det piano och leva, just mitt liv för enbart mig.
Givetvis är känslan om "egoism" för mig otroligt skräckinjagande. Kan väl inte direkt påstå mig vara sådan som ser mig själv före andra, snarare tvärt om. Jag glömmer nog bort mig själv alldeles för mycket i alldeles för många situationer. Tillvisso är det är sida hos mig jag älskar som jag inte vill ge upp eller sluta med. Men allt behöver kanske inte vara så svart / vitt, allt eller ingenting. Vem har sagt att det måste vara antingen eller. Varför inte göra lite utav båda två?
Iofs har jag nog aldrig riktigt gett mig själv chansen att pröva på att vara i centrum utav mig själv. Översvämmas utav enbart mig och mitt. Det kanske inte är så hemskt, som det just verkar vara ur mitt perspektiv?! Jag har kanske åkt på stans nitlott gällande syn, upplevelser och erfarenhet ifrån människor som har ett "ego" .. Man behöver kanske inte behöver vara så kall och rå?
Nu ska jag återgå till verkligheten, tänka och återigen disskutera ett och annat med mig själv.
Börja värdesätta mig och mina känslor högre än jag tidigare gjort.
Vi hörs av..
Superhuman
Ett steg i rätt riktning..
Superhuman heart beats in me.
Tack!
Välkommen!
Tänkte börja denna extremt fantastiska dag med ett inlägg. Då jag äntligen fått mitt kära internet :) Var ute på min "standard" promenad imorse, andades underbar luft, fåglarna kvittrade och solen sken en aningens. Lyckan inom mig sprids enda ut i fingertopparna.
Varje liten del inom mig värms av glädje.
"Det strålar om dig" - Tack Henrik.
Weak, I have been crying and crying for weeks.
How'd I survive when I can barely speak, barely eat on my knees.
But that's the moment you came to me, I don't know what your love has done to me.
Think im invincible, I see through the me, I used to be.
You've changed my whole life, don't know what you're doing to me with your love.
I'm feeling all superhuman you did that to me, a superhuman heart beats in me,
nothing can stop me here with you.
Superhuman..
I feel so superhuman
Strong, since i've been flying and righting the wrongs.
Feels almost like i've had it all along, I can see tomorrow.
Where every problem is gone because, I flew everywhere with love inside of me.
It's unbeliveble to see how love can set me free
It's not a bird, not a plane, it's my heart and it's going gone away.
My only weekness is you, only reason is you, every minute with you
I feel like I can do, anything..
Going, going i'm gone away, in love.
You've changed my whole life, don't know what you're doing to me with your love.
I'm feeling all superhuman you did that to me, a superhuman heart beats in me,
nothing can stop me here with you.
Superhuman..
Ni är väl för bra!
awesome.
Party ikväll med mina pumor ;) - grRr.
awesome.
Tjolahopp!
Lite grått, lite dystert.
Lite ångerfullt, lite stillsamt.
Lite tomm, lite ensam.
Lite trött, lite förvirrad.
Jag kommer aldrig gå tillbaka till det som varit, jag kommer aldrig tillåta mig själv.
Hur mycket det än skulle locka, nej. Tack och hej, aldrig mer, det är så finito.
Behöver peppa mig själv mellan varven, för jag vill verkligen INTE!!
Never ever, not today, not tomorrow, not ever! I'll keep on fighting until I die.
Tack för att ni finns.
Tack för allt ni gör.
Tack för att just ni är ni..
Jag uppskattar allt något enormt, ni har inte ens en susning. För ni skulle bara veta hur mycket det betydde för mig. Så glad och lycklig att ni inte överger mig för att jag har ett svängande humör, för att jag ibland är mindre glad. Jag är så fruktansvärt tacksam att ni står där, i alla väder, vilka humörsvängningar jag än genomgår. Ni finns ALLTID. Oavsett vad. Det värmer min något frysna själ. <3 <3 <3
/e.
awesome.
Min frånvaro är ett beskymmer. Min längtan tillbaka är alldeles för stor och jag sitter med förhoppning att detta kommer att ske inom en snar framtid. Just nu ser gatorna inte så ljusa ut, snarare grå och dystra. Dock glimtar solen genom trädets toppar. Och leendet som jag bär på inombords, börjar bryta sig ut. Strålande, upplyst och fylld av lycka. Otroligt nog, börjar krafterna återvända till sin rätta plats och styrkan är nu större än någonsin. Varje stund, varje sekund, upptäcker jag mer och mer hur livet lockar. Hur det bjuder mig på fina händelser, tillfällen men framför allt människor. Jag kunde inte ha det bättre än vad jag har det just nu. Jag må då tillägga att det svider när jag tänker på mina älsklingar, som jag vet det gör så ont inom. Deras trasiga små hjärtan, jag vet hur det känns och jag vet hur förbannat äckligt ont det gör. Jag vet hur man förkrossad söker efter luft, hur man letar efter små utvägar, trix för att komma undan. Och ni måste minnas, att jag finns här. I alla väder och kläder, i vilka stunder eller ögonblick som helst.
Mina tankar tillägnas dig, som inte har någon lust, någon känsla, någon tillit.
Jag tänker på dig, dag som natt och önskar, att jag kunde få allting annorlunda.
Följ ditt hjärta, lägg inte ner energi på onödiga tankar som om och hur.
Utan gå dit näsan pekar och ta därefter konsekvensen som kanske medföljer.
Låt ingenting hindra dig från att vara just du.
