Stammis.
Nej vaddå jag har gått och blivit stammis på sjukan. Har fixat stämpel kort å allt ;) Fyfan, vilka grejer! ELLER INTE!! Jag är så trött och slut på att bara vänta, dag in och dag ut på någonting vettigt. Jag orkar inte gå på nålar och undra vafan som är fel. Det är nu idag 8:e gången jag lämnar blodprover. Jag kommer knappt ha kvar nå blod i kroppen om vi ska fortsätta såhär. Helt sinnessjukt. Jag utlämnar här med en stor besvikelse till Svenska Sjukvården. Ganska mycket med det har att göra med mitt lilla besök på Akuten i fredags. Ni som trodde som jag, att akuten innebar brådskande sjukdom/skada/olycka kommer bli så chockade när jag nu berättar för er, att under helger har dem färre personal och tar absolut inte till stress eller ökat tempo för att hinna ta hand om sina patienter. Utan dem låter dem sitta ner i ett väntrum med alla andra. En stakkars flicka fick vänta i 6 timmar på att få komma in och GIPSA sin brutna handled. Tack för den liksom. Stakkars lilla tös! Jag är så besviken. Trött och förbannad. Så vitt jag vet, betalar jag skatt för att få hjälp när jag är sjuk. Hade det nu varit så att jag visste detta innan, hade jag åkt till en privat klinik, kosta vad det kosta vill. Dem hade iaf hjälpt mig!!
Jag sa att jag skulle säga fan till gud. Men jag tar tillbaka det. Han har absolut ingenting med dethär att göra. Så jag säger fan till sjukvården istället.
Jaja, nu har jag fått agga ur mig lite om sjukvården. Så nu ska jag gå tillbaka till soffan och dö.
Sick.
Att behöva sitta på akuten i 8 timmar är fan helt sanslöst. Och när man frågar hur länge man ska behöva vänta säger dem bara. " Vi har mycket att göra just nu " .. Men 8 timmar? Är inte det lite överdrivet? Jag är iaf extremt less.
Här blir man beordrad av sin läkare att åka in till akuten, dem har skickat ens uppgifter via fax och gett dem försprång med att skriva ut vilka prover som skall utföras och vad som skall ske ifall läget inte är förändrat. MEN NEJ DÅ! Vad händer? Nej just det, INGENTING!!!
Fuck u.
Styrka.
Jag hittar konstant nackdelar, jag inser mer och mer. Men jag gör samtidigt allt för att blockera dem, jag håller det borta för jag hoppas och vill att det kommer ordna sig med tiden. Det är som att någon lägger upp händelse på händelse på ett stort silverfat mitt framför ögonen på mig. Jag ser allt klarare och inser sakta att jag aldrig har kraft att bekämpa dethär ensam. Jag trodde jag var stark och hade tålamod. Men min hjärna påminner mig. Jag är inte mer än en människa.
Jag trodde det fanns små trix, knep men dem biter tydligen inte längre. Jag har stött på ett immun. Störra än jag själv. Hur jag än lirkar, försöker och kämpar så går det bara inte. Jag vet att det kommer ett slut, frågan är bara hur lång tid som finns kvar.
Dum Spiro, Spero!
Förhoppningsvis ger livet mig snart lite klarhet, just nu orkar inte mina ögon se vad som sker. JAG orkar inte andas denhär luften längre!
Träl.
Fyfarao. Kan det sluta hända en massa skit? Är det verkligen meningen att man ALLTID ska vara sjuk?
Och att dem ALDRIG kan hitta nå ordentligt fel så dem kan göra mig RIKTIG frisk? Nejnej, utan vi lägger in dig nån natt och ser vad som sker. Seriöst, jag pallar inte mer! Fan..
Så nu har jag äntligen fått komma hem iaf. Hur skönt som helst. Inte direkt någon hit att ligga ensam i en sal. En sal som stinker desinfektions medel och klor. Obekväm säng och iskall luft. (luftkonditioneringen gick för fulla muggar) dem snålar inte med elen dem inte. Så imorse när jag vaknade var min näsa alldeles kall. Blä.
Och jag har ont i armen, jävla skit. Äckliga nålar. Hah, min droppställning fick iaf Fredrik att skratta rätt ordentligt. Såg ut som en krympling. Och jag inser nu, att jag inte ens klippt bort mitt patient armband. SEXIGT VÄRRE!! Jaja, får vänta tills imorgon när läkarn ringer och "kollar upp mig" ..
Nu ska jag återgå till sovandet!
tankar.
Jag har miljoners miljarders tankar i detta huvud som kan göra mig galen men även få mig i så rätt riktning många gånger. Det svärmar runt som tusentals bin och jag får i vissa lägen inte alls någon klarhet på vad som försöker komma fram. Jag är medveten om mina "problem" och försöker ständigt jobba med dem. Men det är inte det lättaste ibland. För vissa människor lyckas alltid komplicera ihop det och förstöra. Jag blir så ledsen och börjar misstro mig själv ytterligare. Som en ständig besvikelse och det är endå bara tankar det handlar om. Jag försöker verkligen, tro mig det gör jag. Men det verkar som att försöka inte alltid räcker. Och jag vet inte längre hur jag ska gå till väga.
Och det är helt sinnes sjukt hur mycket jag hatar dig just nu.
midsommar.
Midsommar för mig är en överskattad "fest"händelse. Jag tycker bara man blir besviken och allt blir misslyckat. Förra året flydde jag landet och befann mig i Norge för att slippa all planering och missnöje. Och det visade sig att jag faktiskt hade det rakkarns trevligt i grannlandet.
NU får vi se vad dagen har ett erbjuda, just nu väntar jag bara på att Fredrik ska vakna och inse att vi har lite brådis. :)
hörs.
väntan.
Aa, väntan är absolut det värsta. Här sitter jag och väntar på min älskling. Som egentligen skulle ha kommit hem till senaste kl 15. Men nu kommer han hem till tidigast kl 18. Känns värdelöst att sitta här och längta. Jag vill bara ha hem honom just nu! På en gång och direkten.
Så nu sitter jag här, äter kakor och drick möjlk. Köpte även lite godis och cocicåla =)
FREDRIK, nu pallrar du dig hem fortare än fortast! LOVE LOVE LOVE LOVE LOVE!
förväntansfull.
Snart kommer mitt hjärta hem, åååh som jag har längtat och saknat honom. Kommer bli hur underbart som helst att få hem honom! Kommer inte gå utanför dörrn överhuvudtaget. Vi ska ockupera oss i lägenheten, instängda bara vi två <3 ..
Känner ändå en nervositet, jag vet inte vart den kommer ifrån eller hur det kommer sig. Som att man är nykär och det pirrar satan i magen! Kan inte ens sitta stilla och såfort jag hör någon gå i trapphuset slår mitt hjärta volter i hopp om att det är han som ska kliva in genom dörren! Vet inte om jag ens kommer kunna bärga mig från att flyga på honom! Heh, nått skoj kommer säkert att hända! Ååååh, kan inte klockan gå lite fortare så han strax kommer hem. Jag har väntat nu i en vecka, och den har (utan tvekan) varit alldeles för lång. Men man lär sig även en hel del också. Och vad det är får ni inte deltaga i. =P Det är mellan mig och Mr F.
JAG LÄÄÄÄÄÄÄNGTAR!
<3 <3 <3 <3 <3 <3 <3
JAA!
Idag kommer min älskade älskling hem. Jajajajajajaja, jag längtar ihjäl mig.
Han är det absolut bästaste som hänt mig! Finns ingen så underbar som han.
Och att han skickar massa snusk när jag står på jobbet hjälper inte mig!
Lite genant att öppna såna sms och sedan ha massa kunder ikring sig ;) Haha.
Men det kan jag gått ta, han har ju faktiskt varit borta en vecka. LAGOM HÅRT må jag säga.
JAG ÄLSKAR DIG!!!!!
darlo.
Att vakna till ett sådant sms som jag gjorde är alla människors högsta önskan!
Det är helt underbart, mitt innre har byggts upp med enorm kraft.
Jag älskar dig!
(Bara två dagar kvar sen kommer du hem!! LÄNGTAR DIT.)
SVERIGE!!!
Nu tar vi dem spanska jävlarna. :) Hah..
älsk.
Det finns ingen annan än du för mig!
Fredrik Ramström, mitt hjärta tillhör dig!
kväll.
Så sitter jag ensam här hemma i lägenheten och tråkar för mig själv och kikar på "Min stora kärlek" som visas på kanal 6. Den är faktiskt rättså bra! Och så får det mig att inse att jag verkligen älskar min bejb hur mycket som helst. Och att jag saknar honom till tusen. Vill verkligen ha hem honom nu! Men det kanske kan vara nyttigt att få vara ifrån varandra då och då. Men de svider iaf. Att sova ensam är mest jobbigt för jag är så van att ha honom tätt intill, vakna av att han håller om mig eller bara ligger där brevid. Just nu skulle jag göra mycket för att få känna hans närhet!
Min älskade Prins, mitt hjärta tillhör dig!!
Här bjuder jag er på en liten bild från igår (onsdag) då Emelie och jag befann oss på p fest. :) Mkt mkt trevligt!
Torsdag °
Emelie, Hah. Fyfan vilken stjärna den tjejen är! Hon är helt underbar! Hah, igår hetsar vi i panik på att gå på p fest med s. Det var iofs roligt, mycket folk men samma sak som alltid. Stannar man i utveckling när man har ett sådant yrke? Blev helt chockad av att se att dem är precis lika dana nu som för fyra år sen. Vad händer? Herregud säger jag bara. Jag och Emelie var väl dem som var yngst där (by year) men de kändes som att vi var minst 20 år äldre. Vi gick iaf vidare till sjökrogen och där må jag säga var det ju inte nå direkt drag som jag hade väntat mig. Men jag träffar iaf Johan, Phille, Erik och Sandra (as skoj) träffar även min älskling Yamila. Vilket gjorde mig enormt lycklig eftersom jag inte träffat henne sen studenten. Så det är ju ett tag sedan. Vi bestämmer iaf att vi ska dra en efterfest hos mig (as smart tänkt) så vi grabbade tag i en taxi och upptäcker att vi har fått stans bästa taxiförare. Världens öl, vi hade mer fest i taxi bilen är på sjökrogen. Vilket var fantastisk. Åker till OKQ8 köper korv, öl och chips. Efter denna lilla vistelse så kom vi efter många om och men hem. Prat och ganska så mycket skratt bröt sig lös. Man ska nog inte lämna mig och philip själva. Vi har alldeles för vild fantasi och humor för det :P Hah.. Störtskönt iaf! Fick sovsällskap av kära Emelie, de va inte alls helt fel!
Näe, nu måste jag fräscha till mig. Sandra kommer väl när som helst! Tack och hej så länge.
"Ta inte mer mat på tallriken än du orkar att äta upp"
älsk.
Ja, natten till igår åkte min käraste till Mallorca/Magaluf med grabbarna (Mattias, Philip och Joakim) .. Det känns jätte tomt utan honom, men en vecka går väl fort? - Det är läskigt att man saknar så mycket även fast det gått så kort tid. Bara att sova själv är drygt och jobbigt. Och sedan hitta någonting som roar en på dagarna är inte alltid det lättaste. Men det är bara att hålla ut, han är snart hemma igen.
Jag älskar dig Fredrik, du gör mig hel.
:) Yeah, Yeah!
Hah, den är väl allt för rolig må jag säga!
Sommarkväll.
Ikväll så satt jag först hemma och deppade över ensamheten. Och till min räddning ringde min käraste kamrat Karin Schölin. Om jag viste hur man gjorde länkar hade jag länkat er dit, men ni hittar henne på http://karinschoelin.blogg.se kika gärna in henne. Stört skön tjej :)
Jag måste faktiskt erkänna att jag saknat henne. Vi umgicks jämnt förut, men idag träffas vi bara då och då .. Enormt tråkigt om jag får säga det. 
Iaf, så satt jag och Karin på Café Gränden och myste. Satt och pratade lite gamla minnen och hur underbart det skulle vara att få ta Studenten igen. Jag skulle kunna ge så mycket för att få uppleva den känslan igen..
Och nu sitter jag hemma hos Fredrik och väntar på att han ska komma hem. Han fixar massor med grabbarna sina. Lite tråkigt å vänta men det är sånt man får stå ut med när man är tillsammans med honom :P heh.
Näe, nu är det dags att runda av. Ciao!
Onsdag °
Han kan få allt att ändra sig på bara några sekunder. Det är underligt hur stor inverkan han har på mig och mitt liv. Det slår om, som vågor inom mig. Ibland till de bättre man även i vissa stunder gör det mig totalt galen.'
Jag älskar dig, Fredrik!
. . .
Imorgon tar Lillen och även många andra Studenten. Det är läskigt att tiden går så fort, tänk att min käraste lillebror är så stor, att han får stå på vagnen nu. Han som är så liten fortfarande för mig. (även fast många tror att jag är yngst) För mig var det inte alls länge sen du slog ur dina tänder, började första klass, klippte av dig fingret, tappa en sten på benet, jagade mig i skogen med en maschetas, när vi lekte, FRYS-TINA(Turner) När vi sålde egen gjorda smycken av koppartråd, eller byggde kojor i trädet hemma, gjorde snöänglar, fiskade i stugan, du fick din moppe, när du stod på min student, och nu är det dags för mig. Att ta emot dig från din student. Det känns så overkligt på nå sett. Men jag är så stolt över dig. Se så långt i livet du har kommit. Du är 19 år gammal idag, Du har fast jobb, bil och körkort, du är förnuftig (jag vet att du är det innerst inne) du står för vad du tycker och tänker, du ryggar inte för någon och ställer alltid upp för dina när och kära. Du är en underbar människa. Det blev någonting oerhört bra utav dig även fast jag vet att du ibland kan känna dig trasig. Du gör mig till världens lyckligaste storasyster!
° Jag återkommer senare.
