easplund

Sömnlös, tänkade, undrande, förvirrad. Jag har spenderat dem senaste snart 6 timmarna i sängen i hopp om att kunna sluta ögonen och finna sömn. Kraften till att slappna av och falla i en djup dvala, gå i ide och tills imorgon någonstans vid lunch vakna till liv. Detta tycks dock vara ett stort problem då mina ögon knappt ens vill blinka. Jag kan inte direkt påstå att jag är särskillt pigg eller allert utan snarare fylld av oro. Jag finner ingen stillhet utan de kryper i koppen och miljontals tankar börjar sväva omkring som i sig gör allting en liten bit svårare. Kroppen är självfallet helt utmattad och gapar efter att få stängas av för ett par timmar men hjärnan vill tyvärr inte sammarbeta.

Det känns i kroppen som att jag har glömt någonting, någonting är på väg att ske eller har skett. Jag kan inte sätta fingret på vad. men jag vet genom min magkänsla att det inte har någonting bra med sig, de har det väldigt sällan. Jag kan bara göra ett ytterligare försök till att falla tills sömns och vänta tills morgondagen, (som redan är här) visar och berättar vad som skett. Förhoppningsvis är det absolut ingenting, utan att det snarare kanske har att göra med att jag fortfarande är sjuk och att allting inom mig för tillfället inte verkar vilja fungera i korrekt balans..
 





Och jag undrar om man är kapabel till att någonsin känna känslan igen,
att få hela kroppen fylld av lycka och glädje, så mycket som det bara går att fylla.
I vissa stunder finner jag detta som ett enormt hinder, en omöjlighet.
Men man får väl inte ha så bråttom? Jag får helt enkelt, Skynda långsamt.



Jag ska återigen göra ett tappert försök, mina kuddar och mitt täcka är trotts allt, helt underbart.