easplund

(Emma)
Mer patetisk människa får man nog leta efter, Och jag tycker så synd om dig, som har sånt stort behov av uppmäksamhet. Blir så arg och besviken, för det är förbannat respektlöst! Inte bara emot mig utan din pojkvän. Så jag skulle uppskatta ifall du lämnade MIN pojkvän ifred, så kan du engagera dig i din pojkvän och ditt liv, Där inte Fredrik är inblandad.

(Petra)
Jag kommer lämna honom ifred. Kommer aldrig göra någonting med nån annan så länge jag har pojkvän. Men visst får jag prata med honom? Och då kan ju du uppskatta honom mer än vad du gör?

(Emma)
Uppskattar inte jag Fredrik menar du? Herregud, prata för i helvete inte om saker du inte har en jävla aning om. Tycker inte du det är lite att gå över styr att skicka såna sms som du gör om man inte vill göra någonting emot sin pojkvän? Men visst, Fredrik är oemotståndlig. Herregud!

(Petra)
Jag orkar inte disskutera den här saken med dig. Jag kan bara säga att du inte behöver oroa dig över något. Fredde älskar säkert dig över allting annat. Dessutom kommer jag inte göra något mot min pojke. Han är iaf värd att inte göra så mot! Jag älskar honom... Och visst är Fredde oemotståndlig. Har han alltid varit så det behöver du inte oroa dig över. Därför kanske du skulle vara rädd om honom!

Okej?

(Emma)
Nej nej. Jag är inte orolig. Inte det minsta! Utan jag är förbannad, utan dess like. Älskar? Haha.. Därför du vill pussas med Fredrik nu när du känner dig ensam? Bra jobbat!

Men visst, okej!

(Petra)
Du så har vi alltid skrivit. Inte egentligen menat någonting. Jag älskar min pojke och kommer inte göra någonting. Och vad du tror om det skiiter jag fullständigt i men så är det. Sen hur det är mellan er vad ni har för tillit vet jag inte. Men tydligen ingen bra eftersom du oroar dig så förbannat. Vi litar på varandra och han vet att jag aldrig skulle svika han och våran lilla pojke. ALDRIG! Fattar inte varför det lönar sig att vara förbannad på mig när du inte ens är orolig över nått. Varför är du då arg? Vi kommer aldrig göra något!

(Emma)
Jag skiter fullständigt i om ni alltid har skrivit så. Och visst, du kanske älskar din pojkvän. Grejen är att det stör mig, för oavsett om ni menar det ni skriver eller inte är det fortfarande respektlöst. Att det i era ögon är ok.

(Petra)
Visst jag behöver inte skriva så men sluta prata med honom kommer inte hända. Det får du fan acceptera. Jag behöver ju inte skriva vissa saker som du säger inte är så lämpliga. Okej?

(Emma)
Gör inte det för min skull. Utan för dig och din pojkväns skull. Ni får prata, absolut. Men där efter får ni ta konsekvenserna..

(Petra)
Vadå ta konsekvenserna? Olagligt att prata? Säga Hej. Hur mår du?

(Emma)
Så vitt jag vet så finns det inte någon lag som förbjuder sånt. Men som sagt, finns väl gränser. För jag antar att din pojkvän inte vet allt du skriver..

(Petra)
Hur som helst så ber jag om ursäkt ifall jag gjort dig arg. Var ju egentligen inte meningen. Men läser du alla hans sms eller? Och hur kan du skriva nu. Är du inte med honom eller?

(Emma)
Nej det gör jag inte, Vill inte göra mig onödigt arg.

Jo, det är jag. Han ligger precis breve! Ska jag hälsa ifrån dig?

...


alltså, jag skulle kunna ha ihjäl henne..
Vadå inte uppskattar Fredrik? Vadå vara rädd om honom?

man ska inte öppna käften om man inte har någon som helst aning.

Everything for everyone, But nothing for yourself..









<3.
Jag kommer alltid älska dig.




Malin och jag skulle egentligen ha bowlat igår. Men det blev Backyard Babies och Takida istället. Inget mig emot, me love! Vilken känsla, jag ryser fortf. Tack Malin! 

alltså, jag vill inte påstå att jag hatar/ogillar särskillt många. (Kriminella är en sak). Men människor runt om kring. Men det finns en brud som jag verkligen inte ens tål.

Petra Lindberg heter hon är född 1988 eller är hon född 1989? Jaja, ursprungligen ifrån Arvidsjaur men nydligen hit flyttad till Västerås för att studera på Mälardalens Högskola. Vad hon läser vette fan, jag bryr mig inte ens om det. Hon som sagt, träffade Fredrik i Thailand, Våren 2007. Då hon hade en pojkvän, ERIK. Fredrik var då tillsammans med Elin. Som sagt, Fredrik och Petra träffades i Thailand, var otrogna mot sina respektive. Båda gjorde iofs slut när dem kom hem, men det är ändå inte ok att vara otrogen (anser jag). Dem fortsatte att träffas en tid där efter men "avbröt" sedan den utvecklingen. Fredrik och jag började träffas Försommaren 2007. Då hon samtidigt blev tillsammans med en kille vid namn Tommy (Som är BÄSTA kompis med Erik, eller åtminstånde var. Dem bor dörr i dörr, precis som Fredrik och Mattias.) Dem blev iaf tillsammans, varit tillsammans till början av Juli. då Petra var här i Västerås under PowerMeet. (Hon har skickat massa sms tidigare till Fredrik som "Jag saknar dig, det var kärlek i första ögonkast, jag tycker så mycket om dig, vill verkligen träffa dig, när vi ses måste jag få ge dig en puss" osv osv. Hon kommer hit, Men Fredrik påstår att dem inte har träffats. Vilket för mig som VERKLIGEN INTE är född igår har svårt att tro. Inte fan kommer det en tjej hit, som är så kär att hon knappt kan andas, hon har inte träffat Fredrik på mer än ett år. Det är väl klartsom fan att hon ser till att träffa honom. (kosta vad det kosta vill) Så iaf, nekar han det hela, "nej vi har inte träffats", tusen gånger om. Men hon skriver i sms, "jag har varken sagt till Tommy eller Erik att vi träffades under PowerMeet, skulle vara bra så du visste det." Fredrik svarar "Emma vet inte heller att vi har träffats när hon och jag varit tillsammans, men hon behöver inte veta allt" .. Jag frågar ytterligare ifall han  är SÄKER på att han inte träffat henne. Och nej det har han inte. Humfp? Lite svårt att tro på då kanske? Iaf, allt fortsätter, och ni ska veta. Petra gör iaf slut med denhär Tommy efter PowerMeet, för hon är ju så kär i Fredrik och har varit det sen första gången dem träffas, hon förstår inte själv varför hon inte vågar släppa på den känslan och visa sin kärlek emot honom. Iaf, gör hon slut med Tommy, och det sjuka är. KVINNAN går tillbaka till ERIK. Alltså bästa kompisen, som hon var otrogen med Fredrik mot. Han som bor dörr i dörr med Tommy och hon skriver såhär till Fredrik "Jag har känslor kvar för Erik, så är det bara" ..

Det finns jätte mycket mer där till, men för att slippa gå in på detaljer och verkligen inte göra den här historian en mil så kortade jag ner den rätt så rejält. Är det jag som är helt funtad i huvudet, eller är den där tjejen verkligen helt jävla hjärndöd? Och det här är en tjej som Fredrik finner "intressant" (hon har ju betydigt någonting, så visst finns hon väl i tankarna) .. Vem i helvete, vill ha en tjej som inte ens själv vet, vad fan hon vill. Hoppar mellan killar som jag hoppar mellan mina jeans. Har jag missat modet, att pendla mellan två killar eller ska det verkligen vara så. Antingen har hon sett på tok mycket avsnitt av Felicity (som pendlar mellan att vara tillsammans mellan Noah och Ben) eller så nej jag vet faktiskt inte. Och jag kan inte förstå......

Och dethär är endå en tjej som Fredrik inte riktigt kan släppa. Jag har bett honom att ta bort ALL kontakt med henne, jag anser att han ABSOLUT INTE har någon som helst rätt att varken prata, skriva eller träffa henne efter vad han har gjort, sagt och skrivit till henne om bla mig. "Nej jag är inte kär i Emma, jag saknar dig, jag vill träffa dig, åååh, jag tycker verkligen om dig, blir så glad när du skriver sådär, hoppas på att få träffa dig, hon är nästintill utvecklingsstörd" osv osv. Hör och häpna, jag vill ge honom en chans, att bevisa för mig, att ingenting utav det han sagt till henne är sant, eller någonting han menat. Jag offrar mig själv för honom, jag ger honom en chans, även fast han skriver sådär till henne, även fast han sårar varenda lite JÄVLA del inom mig. Varje bit, varje stycke, varje cell, varje ådra, varje ven, varje innälva, varje lite jävla micro partikel. Allt skadar han så fruktansvärt djupt. Men jag (EMMA nuvarande flickvän som stått ut med allt) biter ihop och ger honom en chans. Han får ett krav ifrån mig, ETT jävla krav. Att inte ha någon som helst kontakt med henne. Msn, facebook, sms, samtal, in real life. Ingenting, möter han henne ska han fan inte ens säga hej. Vet ni hur lång tid det tog innan han pratade med henne? 1 dygn. ett jävla dygn. Hon ringer honom på lördagmorgon då jag befinner mig på arbetet. Vad dem talat om har jag ingen som helst aning om, rör mig heller inte ryggen. Men grejen, att han svarar när jag bett honom om en endaste sak. Ta bort henne ur ditt liv.

Jag ska erkänna, jag läste hans sms. Aldrig hänt förut, vill inte ha någonting där att göra. Men när jag vaknar mitt i natten av ett sms, ifrån henne. Där det står i första raden "Är du inte kär i Emma så" ... (är det klart att vi ska träffas) fortsatt det. Absolut gjorde jag extremt fel, för jag har verkligen ingenting att göra i hans telefon, men när ett sådant sms dyker upp. Tror jag faktiskt ingen skulle ha kraft att strunta i att läsa vad han skrivit till henne tidigare..

ett krav har jag, och det skiter han i. Och jag kan ändå inte hitta förmågan att lämna honom. Jag vet att jag säkert skulle må mycket bättre, utan tvivel. Men jag älskar honom, så djupt att jag inte vill leva utan honom. Jag visste när jag gick in i dehär förhållandet att det skulle bli en tuff match, han har ett STORT bekreftelsebehov, han är ego, svårt att placera andra människor i en hög prioritering. (Självklart ger det inte honom rätten att bete sig som en 4 åring).. Men jag älskar honom och jag har satsat så förbannat mycket i dethär förhållandet. Jag är inte berädd att leva utan honom .. För någonstans, gör han mig så sjukt lycklig samtidigt.


Nu kanske det inte är Petra som är så hjärndöd längre, utan snarare jag.


Tänkte avsluta här, men innan jag är klar. Jag har ingen aning ifall Petra läser dethär eller inte. Men ifall du gör det. Så ska du vara så jävla lycklig att du inte har träffat mig än. Jag är själv så sjukt jävla rädd, för vad jag kommer göra ifall jag ens ser dig. Respektlösa jävla människa, har du ingen som helst skam i kroppen? Ditt samvete hoppas jag kryper ur kroppen på dig, att du har sån ångest. Att du ens har mage.. Inte bara för att du har sårat mig så förbannat jävla hårt, utan även för vad du utsätter dina pojkvänner för. Ditt lilla jävla ........



Bröder, framför allt Daniel. Håll dig i skinnet på Lördag, ser jag ens minsta tendens till elakhet emot Fredrik ska jag ge dig en örfil. Jag vet att dehär gör dig sjukt förbannad, det gör MIG sjukt förbannad. Men om jag har valt att ge Fredrik en chans. Så får även du bita ihop. Och jag vet, det är verkligen inte lätt. Tro mig.









You're so ugly when you cry ..

Knallar man in på VLT.se och ser första rubriken lyda "Här inne ska hon psykundersökas" .. Tyskan som brutalt mördade två barn och försök till mord på modern. Det ska överläggas ifall hon behöver rättpsykiatrisk vård eller fängelse. Men vaddå är inte hon psykiskt störd? Behövs det verkligen undersökas? Är inte alla mördare psykiskt störda, för inte fan mördar en NORMAL människa någon bara för skojs skull.. Eller för hämnd, eller för svartsjuka, avundsjuka eller vafan deras motiv är. Okej, jag kan förstå ifall det handlar om självförsvar, absolut. Men när man bryter sig in i en lägenhet och MÖRDAR, inte bara ett utan TVÅ barn. Och försöker mörda deras moder. Jag vet inte, men ringer inte era klockor ocskå om att hon "kanske inte har alla hästar hemma, bestiken ligger inte rätt i lådan, lyset är tänt men ingen är hemma." OSV, säg vad ni vill. Men herregud, måste det verkligen UNDERSÖKAS ifall hon är psykist störd? Hon ska bevakas dygnet runt med full personalstyrka. Hur i helvete fungerar egentligen vårat system. Jag blir så sjukt jävla förbannad, in i fängelse ska hon, ruttna bort och få dricka två glas vatten om dagen och få en brödskiva till lunch. Hon ska sitta tills hon möglar bort, tills hon inte längre kan andas, då hennes hjärta slutar slå. Inte fan ska hon ha hjälp. Vafan är det för sjukt jävla påhitt. Ut i skogen med dem, sjukt dem med hagelgevär, gräv ner dem och knalla därifrån, visslande som att ingenting har hänt.

Fångar i USA säger att "Svergies fängelse är rena hotellet" att många ber om att bli förflyttade. I svenska fängelsen har dem bla tillgång till; TV, Dator, Bibliotek, Studier, Eget rum, Mat (som dessutom är 8kr bättre än skolmaten) .. Hur i helvete tänkte vi när vi skapade dessa bekvämligheter? Tänkte vi såhär, KLART VÅRA FÅNGAR SKA HA DET BRA! - Visst dem är människor, men dem har fan inte samma värde som en annan dödlig, som varken mördat, våldtagit, stulit, osv. 

jag kanske är en ond människa, men inte fan tycker jag att dem ska ha POSITIVA tillgångar om dem nu ska sitta och avtjäna sitt straff. Det borde vara så jävla HEMSKT att sitta inne, att man verkligen ALDRIG vill åka in där igen. Inte att man kan tänka, fan jag kommer ut om ett par år, det är bara leva lite nice ute efter det, sen kan jag ju begå något brott och komma tillbaka. För här har jag ju tak över huvudet, mat, sovplats. Och jag behöver inte betala ett jävla öre. UTAN Nej, nu är det JAG, VI och NI som betalar för dem där äcklena som sitter där. Det är våra skattepengar. VÅRA PENGAR DEM LEVER PÅ! Inte fan vill jag påstå att jag tycker att det är särskillt ok. Inte direkt nöjd över den betalningen inte. 


Jag blir så jävla förbannad. Kanske är en aningens hatisk, men jag lackar. Som Malin berättade igår. För ett tag sen, begick en man mord på sin två åring, han sparkade ihjäl honom. Fick typ två/tre år för det. Några dagar senare rånar en man postkontoret och han får med sig 500 000 kr. Och får upp till 10 år. Så dem menar alltså, att det är VÄRRE att begå stöld, då man rånar. Än när man mördar någon? Framför allt ett barn. Är alltså 500 000 kr mer värt än ett barns liv? Barnen är väl våran framtid?

Så sjukt jävla bra, bättre än Leona Lewis. Tjejen som sjunger heter Lisa Lavie!



 



Hittat små trix, så jag kanske kan börja må bra. Lite hjälp på traven som kan underlätta och än så länge hjälper det faktiskt. Bättre än jag kunnat tro. Balansen mellan bra och dålig är dock svår att hålla. Det kan även gå åt skogen, och att ha det i bakhuvudet skrämmer mig. Men jag får ta det lugnt och försiktigt så får vi hoppas att framtiden visar goda resultat. =) Just nu är jag rätt glad, visst finns det alltid med en. Att man tänker på det, men jag måste koppla bort sånt. Lära mig att se över vissa grejer, inte tillåta mig hamna i en dvala där jag och mina tankar bara befinner sig.

Malin är min nya goda vän. Hon är helt otroligt bra! =)

återkommer senare.

Tror ni, att ens gamla jag kommer ifatt och börjar bli igen? Att man återfår delar av vem man en gång tidigare varit. Okej, man ändras ju inte helt. Men vissa delar har man ju gjort allt för att komma ifrån. Och just dom, kommer dem att komma tillbaka?






Isof, här får ni en förvisning om vem som kanske kommer att träda fram.

Even if I say, "It'll be alright,"
Still I hear you say you want to end your life.
Now and again we try to just stay alive.
Maybe we'll turn it all around 'cause it's not too late.
It's never too late.

The world we knew won't come back.
The time we've lost can't get back.
The life we had won't be ours again.

Not anymore. I thought it was, but I was wrong.
I just have to see now, that you're no good for me.
You keep hurting me. Like it's ok.
Why do you do this to me? What have I done wrong?

How come you don't love me anymore?
How come you don't even care?






Börjar bli nervös, orkar inte en gång till. Ifall det går åt skogen nu, ger jag upp för alltid. Håll tummarna för mig! Jag ska göra mitt absolut bästa, det lovar jag. Återkommer senare :)








So my question for you is, why are you still togheter with that person if you're not inlove?

Saknar dig sen du försvann
Saknar dig och känner mig halv nu
Saknar dig, saknar vår lek den vi gjorde den du vet
Saknar och höra mitt namn sägas, jag saknar din hand
Saknar din familj, saknar och ligga intill dig

Men öppnar du den där dörren, ta på dig skorna, måste jag ta sönder dig
För mycket vatten ska rinna under många broar innan jag glömmer dig

Ingenting är som det va, ärligt vad har jag kvar nu?
Ingen ny prick på din hals, ingenting ingenting alls
Har ingenting att lämna tillbaks, inte en endaste vas
Ringer men får inget svar, det är ingen som ringer tillbaks

Hjärtat brinner, jag springer, stannar när du märker att jag förföljer dig

Jag tänker för mycket på dig ..

Det finns mycket, sagt, osagt. Undan skyfflat, gömt. Tomhet, sorg och saknad. Delar jag önskar fanns. Andra jag önskar kunde försvinna. Jag vill se, i helhet och må bra! Jag vill känna det som borde kännas. Inte en dålig avsmak av någonting jag trodde vi delade. Jag vill tro, med hela mitt hjärta. Att allt är trams. Men hur ska jag kunna sluta undra, när jag ständigt påminns om det. Jag lever i tro om att det kommer försvinna, sluta hemsöka mig. Och jag skulle begrava delar av mig själv för dig, för att inte ta upp någonting i onödan. Jag ville, men jag orkade inte.

Jag slutar, finito. Säger adjö och låter skeppet segla.

För jag är så trött på att ständigt behöva vara någon som jag verkligen inte är. För att tillfredställa dina behov, dina krav. Jag är inte den du söker. Och jag är framför allt inte berädd att ge mer av mig själv, när jag aldrig får någonting tillbaka av dig. Hur ska jag få dig att förstå, att all energi jag gett dig, helt tagits ifrån mig. Att jag inte längre själv har ork. Jag vet inte hur jag ska göra i livet utan dig. Men jag ordnar det, på egen hand, med hjälp av kära. För jag är bättre utan dig. Och jag har klarat mig hittills. Utan ett samtal, utan att se dig. Jag har orkat såhär långt en tid nu. Jag kan stå på mina ben utan dig. Jag känner en frihet, lycka. Och jag vet att dehär är till det bästa. För du gjorde mer skada än nytta på mig. Och jag har insett det nu. Det var inte vänskap. Det var en grymt bra illusion av någonting som egentligen skulle vara riktigt.







-

Jag älskar dig Fredrik. <3



(Bilden är tagen på Fredriks Pappa, Tobbe's 50års fest)



(Bilden är tagen hos Mattias, September 2007)



(Bilden är tagen i Sommras)



(Bilden är tagen i Sommras)



(Bilden är tagen i Sommras)

Idag skiner solen iaf, men det är fortf blött på marken. 

Vi får väl se hur det går, jag ska hålla mina tummar. Just nu känns det som att allt kommer att gå käpprätt åt helvete.
Men det är bara att vänta och se, andas lugnt och vara logiskt. Ifall jag klarar dethär idag, har jag bara två moment kvar, sen är jag fri. Inge mer! =)


Tack älskling, du är underbar.
Jag älskar dig!







<3 Fredrik.

 
like..






Tänkte bjuda på en låt som jag hör kanske 150 gånger om dagen. Den ligger nämligen på spel listan på jobbet. Så den dyker rätt ofta upp. Skön låt! =)

Idag ska det lunchas och umgås med min kära Sarah! Det ska bli nice, va länge sen vi hängde. Vi får väl se va för bus som kommer ske idag. Looking forward to it. 



jag återkommer... 

Jag har varit ledig idag. Även fast timmarna funnits för mig, bara till min fördel anser jag inte att jag fått så mycket gjort som jag egentligen skulle ha viljat. Jag har iaf, städat, ränsat ut ena hall garderoben, övningskört, varit på stan. Färgat håret, pluggat och nu kikar jag på Sex And The City! - Det är som en drog, jag kan verkligen inte få nog utav den. Blir helt fängslad, tagen och det biter mig rätt in i hjärtat. Jag fryser, inser och även häpnas. Man är inte ensam, man har miljontals människor, som är med om precis samma sak. Och onda saker händer, även goda människor.

Det finns ingen annan människa som kan göra än lycklig, man väljer själv ifall man ska vara lycklig eller inte. Andra har inte den påverkan och man kan inte påtvinga någon till någonting. Jag börjar få klarhet på min ovisshet, jag börjar förstå vad alla tänkt, sagt och tyckt. Så som jag var då, kall, obrydd, tog allt med en nypa salt. Jag har förstått hur det får människor att känna sig. Små, betydelselösa, ensamma, rädda och osäkra. Jag känner att mitt dåliga samvete är påväg att krypa ur mitt skin, jag får återblickar på dåtiden, jag börjar känna saker jag borde kännt för år sen. Jag vet, att jag gjorde fel då. Jag borde ha lyssnat, förstått och insett. Men tiden då fanns inte för mig. Jag levde i min bubbla, i mitt skal. Jag hade mina murar och jag lät ingen träda igenom dem. Jag ansåg, att mitt liv endast var mitt och att ingen annan skulle säga emot eller försöka ändra på det. Och idag, är jag den som bönar, att bli sedd, Jag önskar du förstod hur illa du gör mig och jag önskar du såg saker ur mina ögon. Precis så som ni sa till mig. Jag är inte längre i mina egna skor, utan i era. Och jag undrar, kommer jag nu få perspektiv på mitt förstånd? Kommer jag börja anförtro mig? Kan jag slappna av? För du är den idag, som jag var förut. Och om jag kan koppla ihop mig med dig, borde jag väl veta att ingenting skulle kunna skada oss? För ingenting för mig då, kunde skada. Bara allt tjat, gnäll och allt trams. Man börjar sluta bry sig, man orkar inte med förklaringar. Är våran väg åt samma håll, som jag tidigare vandrat fast ur ditt seende?

Jag blir skrämd, när jag inser beteende, när jag ser mönster. Jag börjar få klarhet på mycket och jag ser förklaringar till varför saker och ting händer. Är det så som Tina sa, att jag redan visste innan det ens skulle hända. Och ifall det nu är så. Vet jag då att vi kommer klara oss, så som jag alltid tänkt. Det enda som jag vet nu säkert är. Att om saker och ting fortsätter åt det håll vi pekar åt nu, på grund av mig kommer skeppet att sjunka. Och jag är inte berädd på det, jag klarar inte heller att stå tomm, utan dig. För utan dig, vet jag inte hur man andas. Du får mig att vilja vara mig.


Så som du ser mig, vill jag bli sedd jämnt och föralltid, av dig och bara dig.

Though still in bed, my thoughts go out to you, my Immortal Beloved, now and then joyfully, then sadly, waiting to learn whether or not fate will hear us - I can live only wholly with you or not at all - Yes, I am resolved to wander so long away from you until I can fly to your arms and say that I am really at home with you, and can send my soul enwrapped in you into the land of spirits - Yes, unhappily it must be so - You will be the more contained since you know my fidelity to you. No one else can ever possess my heart - never - never - Oh God, why must one be parted from one whom one so loves. And yet my life in V is now a wretched life - Your love makes me at once the happiest and the unhappiest of men - At my age I need a steady, quiet life - can that be so in our connection? My angel, I have just been told that the mailcoach goes every day - therefore I must close at once so that you may receive the letter at once - Be calm, only by a calm consideration of our existence can we achieve our purpose to live together - Be calm - love me - today - yesterday - what tearful longings for you - you - you - my life - my all - farewell. Oh continue to love me - never misjudge the most faithful heart of your beloved.

ever thine

ever mine

ever ours ..



Jag älskar dig... <3

Mandelkubb och Minimjölk bestod min frukost av. Rätt smarrigt om jag ska vara ärlig. Hade tänkt dricka Cocacola istället men mindes hastigt att det inte passar så bra ihop och att mjölk är smaskens :) ..

Vill inte påstå att jag har sovit direkt bra inatt, orolig och irriterad. Varit upp på toa säkert 5 gånger. Och då gick jag ändå och la mig 02.47 och vaknade 09.13 imorse. Så, så himla många timmars sömn blev det inte. Och tyvärr blir ju inte natten längre heller när man konstant vaknar, är toa nödig, kikar depsperat på telefonen, är smått irriterad, besviken.

Men jag har mig själv att skylla, för jag sätter mig konstant i samma sits. Jag "accepterar" och står kvar. Istället för att ta mitt liv och gå framåt. Men jag håller fast, för jag tror innerst inne att om jag bara håller ut ett tag till, kommer allt bli så perfekt som det verkligen kan vara. Jag hoppas djupt och hoppat lever jag ju på tills den dagen jag dör. Och vore dumt om jag inte gjorde det, med tanke på att jag har just en tatuering som lyder "Så länge jag andas, hoppas jag" .. Lite dubbelmoral isof. Jag lever kanske i en fantasi?

Men har jag fel om jag säger, ni vet lika väl som jag. Att vi är bra ihop ändå. Vi har våra underbara stunder som är oftare än dem sämre. Vi lever bra ihop, men svackorna gör mig så frustrerad, och det är otäckt hur det tar över alla fina och bra saker vi har gemensamt, som vi skapat ihop och som vi lever på. Det är inte alltid dåligt, jag har bara en tendens att alltid behöva skriva då hjärtat slår onda slag inom mig. Det finns så mycket fint att hitta hos oss och jag tror ni som sett oss också vet, känner och ser att det är bra också.


Han kommer hem idag, måste verkligen känna efter. Jag vet, med allt att jag älskar honom. Det finns det inga tvivel på. Men jag måste få känna om den känslan fortf är ömsesidig. För just nu, känner jag mig bara bortglömd, undan skyfflad, ner prioriterad ännu lägre. Men avståndet och helgen har kanske kokat min hjärna till vanvett.




Jag tänker inte sluta andas, för att lungorna inte längre fungerar. Och jag tänker inte heller sluta stå, även fast mina ben rasat under mig. Men jag tänker framför allt inte sluta leva, bara för att mitt liv tagit ifrån mig.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Man är 21 år gammal och sitter hemma en Lördag kväll. Vet inte om jag ska kalla det tragiskt eller börja känna att jag drar in vuxen poäng. Känns lite sådär isof. Men jag har varken ork eller lust att uträtta några stordåd denna kvällen. Regnet öser ju ner och kommer kännas lite halvdant om man fixat sig för party och sen två sekunder senare ser ut som en blöt hund. Har heller inte lust med att åka på en förkylning, för jag känner mig redan nu krasslig. Så det blir väl till att sitta hemma hur som helst.

Får ta till mina "studier" och plugga så jag klarar provet den 11e. Orkar nämligen inte behöva göra om det utan vill gärna klara det på första försöket så jag har det ur världen. Måste bli klar med dehär nu, en gång för alla. Går inte att snål åka sig fram genom hela livet.



Läste Expressen idag och insåg hur dålig jag har blivit på att läsa tidningen nu för tiden. Förut läste jag jämnt och var alltid insatt i allt som hände, nu känner jag mig helt lost och förvirrad såfort nån tar upp någonting som händer runt omkring. Hinner ju nämligen aldrig kolla nyheterna på TV'n heller. Jag förstår inte vad jag gör av alla dygnets timmar. Säkert på någonting som inte är allt för spännande. Och ju mer jag tänker efter nu, så kom jag på en sak som gav mig en tanke ställare. Träffade nämligen en gammal vän tidigare idag och hon frågar " vad gör du nu förtiden då? " .. Och jag svarade - Jag jobbar på Media Markt. ........ Är det allt jag gör? Eller ska man berätta att man är med pojkvännen och kompisar också vid en sådan fråga? Jag blir iaf alltid lika kluven varje gång detta sker, lika så när någon frågar " Vem är du då? " Hur i hela hellskotta ska man besvara den frågan? Räcker namnet som en presentation för en själv, eller ska man göra reklam om vem man är? Jag blir förvirrad.


Jag hoppas iaf att hjärtat mitt har det bättre i Karlstad än vad jag har här hemma i Västerås. Börjar bli tomt och jag saknar honom. Kanske också beror på att jag inte talas vid med honom idag. = / behöver ju få en kick av hans röst så jag håller mig i innre frid med mig själv. (Eller nåt) .. Han kommer iaf hem imorgon till lunch, jag vet att jag är lite fånig och så som saknar honom. Han har ju bara varit borta sen i fredags eftermiddag. Men vatusan, jag umgås ju inte särskillt mycket med honom, max ett par timmar om dagen bara. Inte direkt så att vi sitter ihop och inte gör annat än är tillsammans. Utan spenderar mest kvällens sista timme ihop innan det är dags att krypa till kojs. Men nu har vi iaf bestämt att vi ska göra någonting speciellt helgen v 33. För då är jag nämligen också ledig. Var så himla länge sen vi gjorde någonting ihop han och jag. Eller, har vi ens gjort någonting speciellt ihop BARA han och jag? ..... Räknas middag, bio, stuga, jul, födelsedagar? Humfp. Jaja, vi ska iaf hitta på någonting som inte innehåller, motorcykel, bilbärgare eller kompisar. Det ser jag faktiskt fram emot enormt.


 


Nu ska jag nog knyta mig, börjar nämligen känna att ögonlocken tynger på rätt friskt. Jag hoppas ni alla får en kanon kväll och att ni inte gör några dumheter.

Med Vänliga Hälsningar/ Emma.

Vaknade halv åtta i morse, på golvet, med en filt och en stakkars soffkudde som huvudstöd. Sneglar till vänster där jag finner Karin och Issa liggandes i soffan och myser. Ryggen värkte en aningens men jag bet ihop. Och kände vid mitt första andetag att näsan och halsen värkte. Vi hade sovit med öppet fönster, lite drag vill jag lova. Kliver upp ur min "sköna" sovställning, fattar mina grejer och blir sedan hemskjutsad va Karin, som by the way har namnsdag idag och tyvärr befinner sig i London, SUCK. När jag kom hem, gick jag direkt till sängen, sov till kl 12. Gick och handla frukost, käkade och duschade. Ringde Johan för att se om han levde och visst gjorde han det. Dock fanns det en viss trötthet i hans wiskey röst. Men det är så förstårligt, tror efterfesten slutade runt kanske 6? Och han började jobba 10. Lite taskigt av oss men vafan :P haha.

Efter frukosten var det övningskörning som stod högst i kurs och visst så blev det. Gjorde det, dog i soffan och nu är jag vid liv igen.

Så frågan lyder, vad ska jag göra idag? Plugga som sagt? Eller gå och lägga mig för att undvika att bli förkyld? Jaja, tiden får visa. Nu ska jag iaf försöka få tag på mitt hjärta.  Vi höres.




Sara E, om du läser dethär så måste du skicka din blogg adress så jag kan börja knalla in på din sida och läsa en massa spännande saker :D

Så har man en ledig helg nu då. Vad ska vara inskrivet som kvällens aktivitet? Krogen? Slappa? Plugga? Sova?