easplund

Det har precis grytt en ny dag och allting känns värdelöst. Mest för att jag känner mig så hjälplös. Det är madness, helt absurt. Jag kan inte sluta få alla rysningar i kroppen, varje ynka hårstrå reser sig rätt upp emot skyn. Kårar går genom varje liten vrå inom mig och möjligheten att kunna fokusera eller sitta still är så långt borta.

I hate this part. - alltid, oavsett vad.


Äppelskrutt, vi har jobbat så länge på dehär, vi har ju kommit så långt. Du kan inte ge upp nu, du kan inte återgå till de förflutna, jag orkar inte med det. Förlåt, men jag klarar inte av det. Jag kommer gå sönder, jag kommer gå av. Jag har inte styrka nog att gå igenom dehär igen. Jag är alldeles för slut som människa redan, de kommer ta musten ur mig. Jag letar energi för att bygga upp mig själv, för de skådar en framtid i helvetet. Jag vet, jag kommer må lika dåligt och jag ställer dig de ultimatumet. "ger du upp, gör jag desamma" Det är hemskt, men jag vet inte annars hur jag ska få dig att inse, få dig att förstå. Du får inte göra såhär emot mig. Det går inte. Fan, jag skulle bara vilja banka in 10 ton vett i huvudet på dig, varför kan du inte förstå? Varför öppnar du inte dina ögon? - Varför försöker du inte ens inse? Du är så bångstyrig och envis. Helvete ... Jag har sagt aldrig mer, men börjar du kan jag inte göra annat än följa dina steg. Du gör det inte ensam, aldrig. Du ska få skåda helvete medans du utsätter andra för det. Du ska få så in i norden. Jag accepterar de inte. Jag har redan ringt, redan bokat. Det är bara sätta igång. KÖR! - Förstör allt, gör det.. Lämna precis allt vi gått igenom, säg upp varje del du lärt dig. Trampa ner dig så hårt att du inte orkar stå. Varsegod! - Jag står där brevid. Och följer varje steg du tar.



Tack för jag fick nått år i stillhet.








" tempora mutantur et nos in illis " ..