easplund

Jag tror inte människor är medvetna om vad andra är berädda att göra för dem.
Vad dem är kapabla till att uträtta för någon i sin närhet.
Och vi är nog alldeles för rädda för att faktiskt bara be om hjälp.
Men ingen människa, såvidare den inte är sinnesrubbad skulle neka en nära i behov.


Men jag vet med mig själv, att jag gärna löser mina problem helt själv. Utan någon inblandad. Vill inte vara till besvär hos någon och känner mig så påträngande ifall jag frågar eller ber om hjälp. Alla har vi våra egna mysterium att gå igenom, och sen lägga sin last på någon annan för mig, är otäckt. Kanske har det att göra me hur man är uppfostrad, eller kanske någonting man utvecklats till? Kanske beror det på en viss instängdhet, för jag klurar nämligen fortfarande på, Varför .. ?


Jag är iofs sån som människa, jag vill helst sköta allting själv.
För då vet jag nämligen att det blir gjort.
Jag vill inte be någon annan och sedan bli nekad eller förträngd.
I've been there and I've done that.

Inte särskillt kul.


Jag minns det så väl också.
För jag mådde så dåligt då.
Och du sa, klart jag hjälper dig.
Men det gav du fan i.

Förmodligen kommer det prägla mig riktigt länge.
Kan inte annat än hoppas att mitt möte imorgon
kanske kommer att resultera positivt.
Må då erkänna att jag är måttligt nervös,
för jag vet inte vad det är tänkt att vi ska disskutera.

Hoppas jag trivs med dig, då kanske jag stannar!

Wish me good luck.