whats wrong?
på något underligt sätt tror jag faktiskt att jag började öppna upp mitt trasiga hjärta. och nu såhär i efterhand, ångrar jag varje sekund att jag lät mig känna lite lycka. hellre ensam och glad, en tätt intill någon som ändå bara gör en besviken. känns som att vad man är gör, hur man än beter sig så blir det bara fel. och jag vill inte ge mer utav mig själv, jag vill inte chansa eller satsa för hoppets skull. jag är nog alldeles för rädd om mig själv just nu för att våga tro att de jag känner skulle betyda någonting. för jag anser mig själv vara alldeles för gammal för att spela nå spel, jag vill ha raka puckor och inge skit. skit har jag haft, alldeles för mycket och alldeles för länge.
jag ville ha lite stabilitet, någonting att tro på ..
en gnutta känsla och jag vänder mig ut och in.
jag har min fel, mina brister och alla är inte så vackra. men jag förbättras och jag tar lärdom.
aldrig att jag tänker begå samma misstag igen, no fucking way.
nu fåre vara slut på dehär.
