easplund

En kär vän sa såhär till mig en gång ..

" Det är lätt att sitta i efterhand med egna erfarenheter att säga; Gå, lämna skiten! Men när man väl är i allt så spelar det ingen roll vad andra tycker/tänker, för man måste inse det på egen hand. Men efteråt undrar man; Varför lyssnade jag inte? "

Men då undrar jag..

Är det så att vi verkligen måste göra misstag själva för att förstå? Räcker det inte med att vi redan sett, hört eller haft någon som precis gått igenom det? 

Jag vill kunna äta, äta mat och njuta utan att bli mätt efter två tuggor eller bli spy färdig. Jag vill kunna slappna av och känna att fyfan va gott med mat. Jag vill inte låta bli att äta eller hoppa över måltider, verkligen inte. Jag vill sitta ner och vara trygg, få goda smaker i munnen. Jag vill inte ha det såhär. Jag vill inte hålla på och förklara mig varför jag inte äter eller varför jag inte orkar. För jag vet inte. Jag blir bara såhär. När jag mår dålig så kan jag inte äta. Och det rår jag inte för, för hur mycket jag än försöker så går det inte.. Och det framkallar ångest och panik, fan jag vet ju själv att man måste äta men hur lätt är det? När det bara säger stopp i halsen. Urk......................................

Så länge jag andas, hoppas jag! - Mitt allt.