Sinnes.


mitt hjärta kan gå i tu, mitt hjärta kan gå i tusen bitar.








Without any doubt, I really hate this.
I'm falling so fast. And I'll never get over that.
Why can't this life go on?






Dum Spiro, Spero











Jag skulle göra vad som helst, för att komma här ifrån. Få andas och inte känna alla knivar som skär genom hjärtat, dag in och dag ut. Jag biter ihop och jag försöker. Jag lovar och svär, jag verkligen försöker hålla humöret uppe, jag försöker vara glad och se framåt. Jag gör mitt bästa, men varje sekund är som en kamp, tro mig. Och jag gör allt i min makt, jag gör verkligen det. Men det verkar inte räcka. Jag vet inte hur jag ska göra längre. Jag är helt vilsen och hittar inte några bra vägar. Om allt kunde sluta påminna. Om jag bara inte kände. Om jag kunde få vara så kall som jag önskar och ber om. Jag har byggt upp min mur, men den är inte alls lika stark längre som den tidigare varit. Jag har blivit svag, tappat greppet. Jag vet inte hur jag ska göra för att hitta tillbaka. Jag vill inte känna såhär längre. Jag vill inte gråta, jag vill inte vara ledsen, jag vill inte må dåligt. Jag vill inte vara här längre....

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0