Rubrik.
What you need to do is, to be thankful for the life you got.
Stop looking at what you aint got, start beeing thankful for what you do got
So why do you still think of me
Don't you know when enough is enough
Or do you have to hurt me more then you already done
I guess I just mean so much to you, You can't let go
Please, Im beging you.
I gave you up, befor. It's along time ago now.
Hurt people around you, play your games.
But this time, don't come near me.
So start live your life, without me.
Because I'm not a part of it anymore.
I know who you are, what you do.
I'm living by myself these days.
There is no more you.
Ikväll, träffade Sara, Micke och Lilla My. Promenerade till Isabel.
Va där en sväng, promenerade sedan hemmåt.
Trött, sliten och frusen.
24/10 - en dag, ett datum, en tid på året. en stund, då jag saknar er mer än någonsin.
Det är nu 7 år sedan. Och det är första gången på 7 år som det inte gjorde så ont.
I år gjorde jag faktiskt allting annorlunda. Iofs tog jag mig till minneslunden, som alltid.
Men jag släppte allt där, jag lät det vara de enda. Jag begav mig sedan ut, umgicks med folk.
Var hos Jesper, som hade firande utav sin födelsedag. (= Och det var skönt, att för första gången få känna sig lugn, istället för uppriven, hysterisk, förtvivlad, ledsen. Jag älskar er så oändligt och jag kommer alltid att sakna er. Det är bara så oerhört lättande att kunna få tänka på er och känna lycka, att vara så himla glad och tacksam över den tid vi ändå hade ihop. Självklart skulle allting vara så otroligt mycket bättre ifall ni fanns här, i mitt liv. Utan tvivel.
Det kommer alltid vara stunder som är tuffare än andra, mer smärtsamma. Som just 24/10 ..
Det jag menar är bara, att jag har kommit så pass, att det faktiskt inte sved lika våldsamt.
Tack Sara, att du drog med mig.
Det betyder så oerhört mycket.
Även fast du inte ens vet om det. <3
Det är så lustigt, för jag har så mycket lycka inom mig.
Och det är inte ens skrämmande, bara så jävla tacksamt.
Vändningen jag upptäckte, uppenbarelsen som skedde.
Jag vet inte vem jag skall tacka, jag är bara så glad att det skedde.
KRAMAS!
