easplund

There was a time, 
when I spend every waken moment,
thinking about you.
But times goes by and so do you!





Besviken, ledsen, förbannad. Visst, jag kanske överreagerar. Men det är fan inte ok. Långt ifrån. Och jag anser mig själv vara alldeles för "skadad" inombords för att ens våga släppa mer på mitt hjärta när det gäller dig. För tilliten jag gav dig finns inte längre där. Jag bryr mig faktiskt inte om hur du gör, eller vad du vill åstakomma. Jag tycker bara det skulle vara lämpligt om du kanske kunde tala om det för mig. Eller åtminstånde prata med mig. En sak är bra, jag har lärt mig av dig att man inte ska låta någon trampa på än, att man ska stå upp för sig själv. Så här, Jag tänker stå upp för mig själv, jag backar och tänker inte lägga ner mer tid. Du gjorde ditt val, tråkigt att du inte tänkte innan bara.







Ha det bra, Hej!











( Jag satt och läste igenom lite kommentarer som jag fått i tidigare inlägg, lite angående allt med Fredrik. Tänkte informera er om att vi gjorde slut. Han orkade inte att vi bråkade längre om att han skrev med Petra och han tyckte att vi verkligen skulle vara ifrån varandra, så vi fick tid för oss själva på eget håll. Han sa att han älskade mig, att han var kär i mig och ABSOLUT inte skulle göra någonting med Petra. Dem var bara vänner och thats it. Han skulle inte hålla på med andra och tyckte även att jag inte skulle vara med andra. Han sa, vi har ju gjort slut och blivit tillsammans igen, så vem vet vad som kommer att hända nu.?! Själv tyckte jag, att antingen gör vi helt slut, finito. No more han och jag, aldrig. Eller så är vi bara ifrån varandra och ser, men är fortfarande tillsammans. Men det ville han inte. Så vi gjorde slut. 

Jag kan väl inte påstå att jag gråtit särskillt över honom, ingen direkt förlust anser jag nu (såhär i efterhand) .. Iaf, så gjorde vi slut. Och nu är det ju såhär. Att exakt samma dag som vi gjorde slut, är han med Petra. Det gick väl bara en sisådär 6? timmar . Från att jag gick därifrån, tills att han var hos henne. Lite vidrigt tycker jag, men det är iofs hans problem. Och idagsläget så är dem två tillsammans. Han heter bla på msn, Fredrik <3 Petra och på facebook har dem ett förhållande. Hahaha, fyfan för facebook. Men vem vet, dem kanske bara är vänner? Hahahhaha.. Undrar också om hon vet särskillt mycket? Jag tänker inte skvallra, jag har varken ork eller lust. Inte ute efter att förstöra, men jag undrar om hon vet? Och med handen på hjärtat, så är hon nog så förd bakom ljuset så det bara skriker om det. Men som sagt, det är inte mitt problem längre. Jag kämpar mig iaf genom detta varje dag och börjar komma i fokus med att jag mår bra, är ok osv. Självklart har det smärtat enormt för han har skadad mitt ego. Det är inte han jag mått dåligt över, det är inte förlusten på vårat förhållande som varit jobbig, och jag har varken saknat eller tänkt särskillt på honom i vägar som att jag vill ha honom tillbaka. Det är inte det som har varit svårt. Utan det som gjort så fruktansvärt ont är alla tvivel på sig själv, att man inte ens har varit en del i hans liv, att han inte ens någonsin tycka om mig, att han bara låtsas för att såfort hon flyttar hit, ska bli tillsammans med henne. Att man bara varit ett trevligt sällskap, någon att få vara med. Att han tagit min självkänsla, mitt självförtroende ifrån mig. Sånt har varit brutalt. Jag vill inte ha honom, no fucking way. Not today, not tomorrow. Not ever. Jag önskar bara jag kunde få tillbaka mig själv. Allt han tog ifrån mig. Jag hatar att veta att jag betydigt så JÄVLA LITE för honom. Så det är inte för honom jag grämar ner mig, absolut inte. Det är att jag tappat mig själv. Att jag tillät honom göra såhär emot mig. Att jag inte såg, eller kände. Men jag behövde väl dethär, jag kanske var i behov att ha någon som kunde krossa mig, totalt. Förinta hela mitt inre. Vad vet jag, jag vill bara att ni ska veta att jag ABSOLUT INTE är ledsen över honom. Jag är ledsen över att jag lät det gå såhär långt. )