easplund

Du har inte ens gett mig en chans att hantera sanningen. Det hjälper inte för mig att du ljuger eller undanhåller saker. Jag fungerar inte så. Jag vill veta, helt ärligt. Även om sanningen skulle göra så mycket ondare. Det är upp till mig att avgöra hur situationen blir av dina handlingar. Inte ditt val. 

Dem säger   "Do you want to know the truth about the truth? It hurts, so we lie."

Oavsett hur jävla ont det skulle göra, så skulle det göra mig tryggare av att veta att du aldrig skulle kunna ljuga. 

För nu, kan du sitta och ljuga mig rätt upp ansiktet, jag kan fråga MILJONER gånger, du blir arg för jag tjatar, men sen kommer iaf sanningen fram. Jag orkar inte med det. Va så jävla rak och ärlig och säg som det är på en gång istället. Trodde du hade mer stake i kroppen än så. Men jag hade visst fel.. Och du anser att jag borde lita mer på dig. Det är himla svårt att lita på någon som alltid ljuger.

Jag kan ändå förstå att du undanhåller saker som du inte vill ska komma fram för du vill inte göra mig ledsen, såra mig. Men om du inte vill att jag ska veta, för du får dåligt samvete, varför gör du då sakerna från början? Om du vet att dem skulle skada mig så mycket om jag fick reda på de. Varför utsätter du oss ens för det då? Jag förstår inte hur du tänker och resonerar ibland. För ifall jag verkligen ber om sanningen, varför kan du då inte ge mig den istället för en massa lögner.

Det första jag sa till dig; Jag kan ta mycket, så länge du är ärlig emot mig. 

Och älskade du, jag har tagit JÄVLIGT mycket nu, utan att du har varit ärlig. 

Och jag sa även; Sanningen kommer ALLTID fram till mig. Så det är hopplöst att ljuga.

Jag är väl kanske inte heller den bästa, men jag ljuger inte för dig. Och jag undanhåller inte saker heller. Om någon människa säger någonting eller gör någonting emot mig så är du den första som får veta det. Eftersom att jag vill att allt du hör om mig, ska komma från mig direkt, inte av någon annan. För  jag vill att om någon skulle säga någonting angående något som hänt, vill jag att du ska kunna försvara både dig och mig, inte stå som ett frågetecken och undra vafan människan pratar om.  Får så känner jag mig just nu. Det dyker upp nya saker varje dag som jag inte har en aning om. Jag kan inte försvara dig och jag orkar inte falla, jag faller alldeles för mycket. Jag vill stå rak i ryggen och säga att allt är skitsnack, jag vill ha i bakhuvudet vad som är sant och inte. Jag vill inte att folk ska tala illa om dig eller skapa ett rykte om vilken idiot du är. För så funkar denhär stan. Och just nu ger du mig inga möjligheter att hålla din stolthet uppe..