easplund

Jag har precis insett att jag börjat med en dålig ovana. Och det skrämmer mig enormt eftersom känslan inte alls är bekant. Jag har aldrig tidigare varit sån, eller ens tänkte i såna banor. Men nu, från ingenstans kommer det som en orkan inom mig. Jag blir så arg, irriterad och förstörd. Varför tvivlar jag? Varför finns känslan hos mig? Jag blir så förvirrad. Vart kommer den ifrån från första början? Jag går mig själv på nerverna när jag inser vad jag håller på med. Det är ju helt sinnessjukt. Jag borde lära mig att slappna av, ta det chill och andas. Som jag alltid gjorde förut.

Gör livet än sån eller formar man sig själv helt och hållet så?
Och om man gör det självmant, varför då medvetet utsätta sig för någonting så drygt?


Jag får ingen som helst snurr på det.

Hoppas känslan försvinner och att det reder sig. För just nu är jag en oas.