Gah.
Jag är trött på att vara din sista prioritering
Jag är trött på att du aldrig kan planera någonting med mig
Jag är trött på att alltid få behöva anpassa mig efter dig
Jag är trött på att du fortf bryr dig så mycket om henne
Jag är trött på att du alltid kallar mig löjlig och störd om det är någonting som inte stämmer ifrån min sida
Jag är trött på att alltid få höra saker om dig, som du gör, har gjort osv emot mig
Jag är trött på att du är så rädd fär vad alla dina vänner skulle säga/tänka ifall du gjorde någonting annorlund
Jag är trött på att behöva kriga i mellan åt
Jag är trött på att vara ledsen
Jag är trött på att känna såhär
Jag är trött på att du alltid säger åt mig att göra saker själv, men när jag väl hittar på saker själv passar det inte dig.
Jag är trött på att du vill att jag ska festa, vara ute och härja när du vet att jag verkligen inte vill det. Jag är så trött på det livet, jag har levt det, gjort alla dem sakerna, det är inte skoj längre.
Men jag älskar dig, för jag vet. Du är inte såhär, du finns där inne. Jag ser dig jätte ofta men ibland glömmer du bort.
Och du måste sluta glömma bort hur du egentligen är istället för att vara någon för att "tillfredställa" dina vänner.
För jag orkar inte så mycket mer av den här smörjan. Jag börjar tappa det greppet. Du är ju hur fantastisk som helst och alla dina fina sidor är helt otroliga. Du är en fin och god människa, du vet det också.. Jag älskar dig, varje dag och jämnt.
Du är underbar, ödmjuk och helt awesome.
