besvikelse.
Jag har så mkt jag vill skriva, så mycket jag vill få ut. Men det går inte att dela. Jag kan inte sätta ord, det finns inga bra förklaringar som ens kan vara i närheten på att beskriva allt innuti.
Trycket på bröstet är nog det absolut värsta, att det känns som att allting är påväg att brista.
Får se hur länge jag orkar hålla allting uppe. Förhopningsvis dagen igenom..
För stunden ger jag mig här.
Kommentarer
Trackback
