easplund

Kan ju iaf säga med handen på hjärtat; Kärlek är då inte så enkelt som det borde vara.

Tycker man går igenom både eld och vatten för den man älskar, men får knappat en hand tillbaka.

Man krigar och kämpar, man slåss för att få saker och ting att fungera.  Tar i för allt man äger.

Och känns ändå som att man trampar på samma ställe som tidigare. Man vet knappt ut eller in.

Och ju mer man spånar i situationen, ju mer förvirrad och ledsen blir man.

Jag ska nog börja ta saker och ting lite lugnare, i min egna takt. Inte bry mig så mkt om vad andra tycker och tänker.

Utan köra på i mitt race, de som känns rätt för mig. Jag ska sluta göra saker för att tillfredsställa andra. ( nu menar jag inte sexuellt utan mentalt/psykiskt osv. ) Och bara lägga energi på människor och saker som verkligen får mig att må bra. För just nu, ger jag nog ut alldeles för mycket energi på helt fel saker. 

Jaja, här sitter jag och pladdrar. 

Tänkte på EMO tidigare. Och jag kan inte hjälpa det. Jag blir fortfarande lika jävla förbannad.

Hur i helvete, går det ihop? Bara för att en grupp sjunger och förlorad kärlek, lite sorg och förluster. Så betyder väl inte det att man är  EMO? - Jag total lackar.